- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
229

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Var låg Golgata? Är klippavsatsen i Den heliga gravens kyrka historisk? av Anton Fridrichsen - Grundskatterelikter. Avvecklingen av grundskatter och därmed likställda avgälder, av H. Skoglund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRUNDSKATTERELIKTER

nämligen alltid utanför staden, och begravningar
fingo icke förekomma inom stadsområdet för att
ej orena samhället. Skulle det nu en dag visa
sig, att platsen för den nuvarande Gravkyrkan
på Jesu tid låg innanför stadsmuren, då kan
denna plats icke vara den riktiga. Tyvärr har
det hittills icke varit möjligt att med full
säkerhet konstatera hur den gamla stadsmuren gick
på denna sträcka. Men efter allt att döma har
den gått fram något längre mot öster, ned mot
den nuvarande Jafaporten, så att den plats, där
nu Gravkyrkan ligger, vid tiden för Jesu död
antagligen låg strax utanför muren, förmodligen
vid en port i denna. Avrättningar utfördes ju
gärna på eller vid någon plats, där många
människor färdades, för att tjäna till varnagel för
så många som möjligt. Säkert är i alla fall, att
platsen i fråga befann sig i det gamla
Jerusalems allra yttersta utkanter och att först imder
romersk tid staden började utvidga sig åt detta
håll. Det är alltså med en till visshet gränsande
sannolikhet, som vi kunna betrakta
klippavsatsen i Gravkyrkan såsom den verkliga platsen,
där Kristi kors restes.

Den möderne pilgrimen, som vallfärdar till
Jesu grav och Golgata, finner tyvärr icke längre
Konstantins härliga anläggning; den fick stå
orörd knappast 300 år. Ty år 614 härjade
perserna Jerusalem och brände basilikan, som
emellertid restaurerades och nödtorftigt
underhölls under de följande 400 åren. Förödelsen
drabbade den år 1009, då den totalt demolerades
på befallning av den fanatiske kalifen Hakim.
Klippgraven krossades med släggor. Det blev
korsfararna, som kommo att resa den nya
gravkyrkan. En präktig romansk katedral invigdes
den 15 juli 1149. Emellertid är det heller icke
denna kyrka, som i dag möter ögat; den
härjades den 1 okt. 1808 av en fruktansvärd
eldsvåda, varvid den stora kupolen störtade ned.
Kyrkan restaurerades under de följande åren
av en grekisk arkitekt, Komnenos Kalfa, som
emellertid var alldeles oduglig. Den nuvarande

Gravkyrkan är ful och smaklös och därtill så
illa byggd, att engelsmännen ha måst stänga
den för allmänheten, emedan man kan befara
ras av viktiga byggnadsdelar vid de i
Jerusalem ofta förekommande jordbävningarna.

När man från gården i söder träder in i
kyrkan, har man Golgata på höger hand. Det reser
sig som en plattform, 5 m hög och ungefär
11x9 m i fyrkant. Trappor leda upp till platån,
som till större delen vilar på murade valv;
endast ett mindre parti (6 X 5 m) uppbäres av själva
klippan. På denna del står ett altare för
korsuppresningen; framför detta finns det ett
silver-infattat hål (för korset) och en spricka i
klippan, som skall härstamma från jordbävningen
vid Jesu död. Medelst två stora pelare är
Golgata uppdelat i två områden, det ena tillhörande
grekerna, det andra romerska kyrkan. Båda ha
karaktären av kapell med altare.

Här kunna vi alltså med fog antaga, att Jesu
kors restes. Men fantasien har svårt att sätta
denna kapellprydda plattform inne i en kyrka
i förbindelse med den bibliska scenen. Och det
är måhända bra. Kristendomen är tillbedjan i
ande och sanning och icke bunden vid heliga
orter. Likväl är det en viss tillfredsställelse att
veta, att vi icke äro alldeles okunniga om den
heliga historiens topografi. Även det mest
förandligade öga kan finna glädje och stöd i en fast
hållpunkt i den historiska miljön och i en
gammal, god och ärevördig tradition.

Anton Fridrichsen.

GRUNDSKATTERELIKTER.

AVVECKLINGEN AV GRUNDSKATTER
OCH DÄRMED LIKSTÄLLDA
AVGÄLDER.

Utom grundskatt i egentlig mening
förekomma med grundskatt likställda avgifter
under ett flertal benämningar. Gemensamt för

2—NFM39:4

229

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free