Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Katalysen i kemisk industri, av Walter Qvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATALYS
Av den tekniskt framställda syntetiska
am-moniaken oxideras en betydande del till
salpetersyra. Även i detta fall har man att göra
med en katalytisk industri, vilken emellertid
är speciellt intressant i det hänseendet, att vid
de ifrågakommande temperaturerna en
skadlig bildning av fritt kväve -konkurrerar med
den eftersträvade uppkomsten av kväveoxider.
Vid ammoniakoxidationen gäller därför såsom
regel, att en så effektiv katalysator måste
användas, att beröringstiden mellan katalysatom
och gasblandningen kan nedbringas till en
ringa bråkdel av en sekund.
I det föregående har det varit tal om
katalytiska reaktioner i samband med några
viktiga oorganiska kemiska industrier. En om
möjligt ännu större betydelse och allmännare
spridning ha de katalytiska reaktionerna
erhållit inom den organiska kemiska industrien,
ej minst inom de moderna syntetiska industrier,
vid vilka en mängd viktiga substanser
framställas ur enkla alifatiska kolväten, såsom
ace-tylen och etylen. En fullkomlig särställning
bland de organiska katalytiska industrierna
intaga emellertid de processer, vid vilka en
mängd olika organiska ämnen framställas på
syntetisk väg ur vattengas, alltså ur en
blandning av kolmonoxid och väte. Detta
industriområde ger samtidigt, såsom tidigare redan
framhållits, ett synnerligen instruktivt exempel
på selektiv katalys, i det att man genom olika
katalysatorval kan leda reaktionen i flera olika
riktningar.
Redan i början av seklet hade man i
anslutning till undersökningar av Sabatier och
Senderens lyckats framställa metan ur
vattengas genom att vid en temperatur av c:a
300° leda gasen över en nickelkatalysator.
Utbytes sistnämnda katalysator mot zinkoxid,
försatt med vissa andra metalloxider, så kan
man vid en temperatur av 350 å 400° och ett
tryck av intill 250 atmosfärer få i gott utbyte
en mycket ren metylalkohol. I stället för ren
metylalkohol kan man få en blandning av
homologer, innehållande såväl primära som
sekundära alkoholer, genom att tillfoga alkali
till katalysatorn och arbeta vid en ännu något
högi-e temperatur, c:a 450°.
Långt viktigare än de redan anförda
synteserna av metan, metylalkohol och blandningar
av olika högre alkoholer är dock
framställningen ur vattengas av syntetisk bensin jämte
kolväten med högre kokpunkt, vilken viktiga
process främst baserar sig på undersökningar,
utförda av Fischer och Tropsch. Den härvid
använda rågasen kan betecknas såsom en
väterik vattengas, innehållande c:a väte och
kolmonoxid. Genom variationer i
proportionen mellan väte och kolmonoxid i rågasen, i
den använda temperaturen eller i valet av
katalysator kan man efter behag göra den
syntetiska oljan mer eller mindre rik på
paraffin-kolväten i förhållande till olefinerna, gynna de
lägre fraktionerna på de högres bekostnad eller
tvärtom o. s. v. Enligt senaste uppgifter skulle
tillverkningskapaciteten av syntetiska kolväten
enligt Fischer-Tropsch-metoden redan uppgå
till c:a 400 000 ton per år, varjämte nya
anläggningar torde projekteras i oUka länder.
En konkurrerande metod till
Fischer-Tropsch-förfarandet för framställning av
konstgjort flytande bränsle har man i Bergius-I.
G.-metoden, vid vilken väte under högt tryck
och stegrad temperatur får inverka på oUka
kolrika men jämförelsevis vätefattiga
substanser, främst brunkol, brunkolstjära,
lågtempera-turtjära från stenkol och
bergoljedestillations-rester. Även i detta fall har man att göra med
katalytiska reaktioner, varvid många
erfarenheter från ammoniaksyntesen kunnat
utnyttjas. Bergius-I. G.-metoden har fått en stor
tillämpning i Tyskland, varjämte fabriker
uppbyggts i många andra länder, såsom England,
U. S. A. och Frankrike. Den årliga
tillverkningskapaciteten för denna metod torde uppgå
till det höga värdet av c:a 1 400 000 ton.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
