Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Till 100-årsminnet av P. H. Lings död. Hans köpenhamnsvistelse och legendbildningen kring honom, av P. J. G. Moberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LING
TILL 100-ÅRSMINNET AV
R H. LINGS DÖD.
HANS KÖPENHAMNSVISTELSE OCH
LEGENDBILDNINGEN KRING HONOM.
Åren 1799—1804 vistades P. H. Ling i
Köpenhamn. Ändamålet med resan var språkstudier
vid Köpenhamns universitet, och om icke andra
inflytelser kommit emellan, skulle Ling
sannolikt efter hemkomsten fortsatt som filolog. Hans
vän från denna tid, historikern E. C. Werlauff
säger härom: »Paa Bibliotheket sysselsatte han
sig isaer med Grammatiker og Ordböger. Det
var nemlig hans Hensigt, efter en nye og
eien-dommelig Plan at udarbeide Grammatiker i flere
af de nyere Sprog, ogsaa i sit eget Modersmaal.»
(»Bidrag til P. H. Lings Biographie»,
tidskriften Frey, 1848.)
Man har ingen anledning att förmoda, att
Ling tidigare visat utpräglad håg för
kroppsövningar. Det var först i Köpenhamn, som den
då 23-årige studenten på allvar konfronterades
med de idéer om kroppskultur, som tillämpats
vid de s. k. filantropinerna och närmare
utformats av Guts Muths. 1799 hade Franz
Nachte-gall i Köpenhamn grundat ett privat
gymnastikinstitut, där Guts Muths’ gymnastik övades.
Ling lärde där känna denna både teoretiskt och
praktiskt. Övningarnas omfattning är ej
närmare känd, men de förekommo blott vissa
dagar i veckan.
Men Ling kom i Köpenhamn också i
beröring med den franska fäktkonsten. Enligt
traditionen skulle han ha börjat fäkta för att söka
bot för sin giktsjuka arm, och det skedde
på en fäktsal, tillhörig de två franska
emigranterna Montrichard och Beurnier.
Sannolikt var det minst lika mycket hans önskan att
få övning i franska språket, som förde honom
till fäktsalen.
Werlauff berättar även, att Ling efter två år
började tala om hemresa, och en sådan var
säkerligen också önskvärd på grund av
penningbekymmer. Enligt ett hösten 1804 av
Montrichard utfärdat intyg hade Ling då fäktat i tre
år, och det kan tänkas, att hemresans
uppskjutande hade samband med hans växande intresse
för fäktningen. Under åren 1799—1801 torde
han huvudsakligen ha ägnat sig åt språkstudier
och, i relativt ringa omfattning, åt gymnastik
men 1801—04 huvudsakligen åt fäktövningar.
Denna fäktningens andel i hans förlängda
Köpenhamnsvistelse har hittills icke tillräckligt
beaktats. Att han år 1804 kunde söka
fäktmäs-tarebefattningen vid Lunds tmiversitet och
därmed få förutsättningen för sin livsgärning
måste uteslutande tillskrivas övningarna på
Montrichards fäktsal.
Montrichard tillhörde en gammal förnäm
fransk ätt. Han var född 1759 i Dole,
Franche-Comté, var vid franska revolutionens utbrott
kavallerilöjtnant, emigrerade 1792 och kämpade
sedan dels under prinsen av Condé, dels i
en österrikisk frikår under en greve de
Carne-ville. 1795 eller 1796 kom han till Köpenhamn,
blev kapten i dansk tjänst och öppnade
tillsammans med en landsman Beurnier, om vilken
f. ö. nästan intet är känt, en fäktsal^.
Man har hittills ansett, att det varit
Nachte-gall-Guts Muths’ gymnastik, som fört Ling över
till den fysiska fostran, och att fäktningen mera
tjänat honom till tidsfördriv. I själva verket
torde det varit fäktningen och påverkan från
1 Greve de Montrichard blev 1806 kapten i det i
Sverige uppsatta, av franska rojalister bestående Régiment
du Roi, med vilket han deltog i pommerska kriget 1806
—07. Han utnämndes 1809 till ryttmästare utan lön i
Västgöta dragonregemente och blev 1810 major på stat
vid Skånska husarregementet. Vid tiden för Fersenska
mordet var han i Stockholm och hjälpte då Axel von
Fersens syster grevinnan Piper att förklädd till
tjäna-rinna fly till Vaxholm. Kronprins Karl Johan fick
efter sin ankomst till Sverige stor användning för
Montrichard, särskilt för språkets skull. Han fäste
honom vid sin person som ordonnansofficer 1812,
utnämnde honom samtidigt till överstelöjtnant i
generalstaben och använde honom flera gånger som kurir
till Petersburg 1812—13. I slutet av 1813 fick
Montrichard befälet över det svenska, i Tyskland uppsatta
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
