- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
255

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Till 100-årsminnet av P. H. Lings död. Hans köpenhamnsvistelse och legendbildningen kring honom, av P. J. G. Moberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LING

den miljö, i vilken den skedde, samt särskilt
Montrichards person och öden, som till
övervägande del påverkat Ling. Rent kvantitativt
försvinna de kortvariga och oregelbundna
gymnastiska övningarna mot de tre sista årens
trägna fäktövningar. Även rent psykologiskt
sett satte fäktövningarna djupare spår i Lings
receptiva och känsliga själ än vad gymnastiken
kan ha gjort, ej minst genom sitt gamla
anseende som den kanske ädlaste av alla idrotter
med anor från riddartiden och ännu längre
tillbaka. Den var en manlig idrott, kringsusad
av bragd och hård kamp, egenskaper, som
måste ha tilltalat Ling, och de förblevo ett
ledmotiv i hans diktning livet igenom.
Gymnastiken däremot var då ännu ny och ansågs
plebejisk.

Därtill kommer, att Montrichard med sina
skiftande öden personligen måste ha påverkat
Lings eruptiva fantasi och romantiska sinne på
ett helt annat sätt än Nachtegall förmådde.
Denne var förvisso en högt skattad,
framstående man, men här gäller det att mot varandra
avväga de inflytanden, som kunna ha spelat den
avgörande rollen vid Lings övergång till det
kroppskulturella området. Att gymnastiken
senare blev den viktigare av de två grenarna
rubbar icke det här sagda.

Få svenskar i modern tid ha så utsmyckats
med legender som Ling. Ljunggren säger:
»Lings lif är som en väldig runsten, å hvilken
runskriften på dess nedra, närmast jorden
befintliga del blifvit genom fuktighet och
parasitregementet Royal suédois, efter vars upplösning han
1815 återvände till Paris och hade anställning i
kronprinsessan, sedan drottning Desiderias hov till hennes
avresa till Sverige 1823. 1816 blev han svensk
generalmajor och 1819 hovstallmästare. Senare delen av sin
levnad tillbragte han i Paris. När han avled är t. v.
icke bekant. Han kvarstod i svenska hovkalendern
t. o. m. 1839 men saknas 1840, varför han torde ha
avlidit 1839, samma år som Ling. Just i samband med
denne kan det ha sitt intresse att erinra om
Montrichards skiftande öden. När dennes bana
tillfälligtvis korsade Lings i Köpenhamn, kom han om
också oavsiktligt att ingripa i den Lingska
gymnastikens tillblivelse och skrev in sitt namn i dess
historia.

växter nästan till oläslighet bortfrätt. Det är
otroligt, hvilken massa fabler, som bildat sig
kring hans ungdomsår.» (G. Ljunggren,
»Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död»,
del 3, 1881.) Han skulle ha ägt en nästan
övernaturlig skicklighet i fäktning, varit med om de
mest växlande äventyr under utländska resor
(t. ex. som betjänt hos en förnäm herre), som
simpel soldat kämpat i främmande härar,
tjänat under fem konungar etc. Det väsentliga av
dessa historier, vilka finnas återgivna i den
äldre gymnastiska litteraturen, är numera
vederlagt av lektor C. A. Westerblad i »Pehr
Henrik Ling», 1904, m. fl. arbeten. Mest känd
torde vara anekdoten om den fattigt klädde
främlingen, som kommer in i en fäktsal på
kontinenten (Paris, Berlin eller Madrid o. s. v.)
och ber att få korsa sin värja med
fäkt-mästaren, som till sin överraskning finner
sig besegrad av en överlägsen mästare och
utbrister: »Antingen är Ni fan själv eller
Ling från Sverige!» Det är tydligen en s. k.
vandringshistoria, som tillagts olika personer
under skilda tider.

Enligt B. v. Beskow (i inledningen till Lings
samlade arbeten, del 1, 1866) m. fl. skulle Ling,
när han med sin sjuka arm kom in i fäktsalen,
ha igenkänts av de båda fransmännen som en
krigskamrat från revolutionskrigen och
mottagits med öppna armar. Men då Ling enligt
Westerblad knappast kan ha deltagit i något
krig, kan detta icke vara sant. Den enda
krigiska handling han bevistat torde med tämlig
visshet vara sjöslaget på Köpenhamns redd den
2 april 1801. Visserligen var han med som
fri-villig i ett danskt studentkompani, men detta
kom aldrig i elden utan stod med gevär för fot
hela dagen. Denna händelse torde i sin mån ha
bidragit till historierna om Lings krigiska
äventyr, så mycket mer som Montrichard i egenskap
av kapten i dansk tjänst också var med i samma
slag och någon sammanblandning dem emellan
synes ha skett.

255

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free