- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
267

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Människobilden i modern psykologi, av Ivar Alm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MÄNNISKOBILDEN

makt, som måste beskäras och omvandlas i
social gemenskapskänsla. Så utmynnar
indivi-dualpsykologien följdriktigt i Fritz Kiinkels
vi-psykologi, där gemenskapstanken blir den
ledande synpunkten. Jagets isolering skall
övervinnas, icke genom anknytning till opersonliga
sammanhang av rationell eller irrationell natur,
utan till ett »vi», en gemenskap av subjekt.
Människans rätta väsen kommer till uttryck
först när hon handlar å »viets» vägnar. Men
nu finnes det »vi-n» av mycket olika
omfattning och dignitet: familjen, folket,
mänskligheten. Det kan icke fördöljas, att de
imperativ, som från dessa olika totaliteter utgå till
den enskilde, kunna tänkas komma i konflikt
med varandra. En människa, som står i
kontakt med ett större »vi», kan komma att stå
alldeles ensam i den mindre grupp, där hon
närmast hör hemma. I sådant fall har den
ensamme rätt gentemot en egoistisk massa, säger
Kiinkel. Men fråga är väl om i sådant fall
denne enskildes situation på ett träffande sätt
kan karakteriseras som en »vi-förbundenhet».
Den högre vilja, i vars tjänst han känner sig stå,
har väl snarare karaktären av en övervärldslig
personlighet.

En mera ingående behandling får
individualitetsproblemet i Carl Gustav Jungs analytiska
psykologi, som arbetar med ett betydligt rikare
register. Hos honom komma för det första de
stora motsättningarna i människans psykiska
utrustning till sin rätt. Människan har en
utåtriktad orientering, som bildar
upplevelsegrundvalen för den materiella
verklighetsuppfattningen, men hon har också en inåtriktad, som
uppfattar den verklighet, vilken kommer till
uttryck i den idealistiska världsåskådningen.
Båda äro relativt berättigade. Hos en del
människor överväger den förra inställningen, hos
andra den senare (de extraversiva och
intro-versiva typerna). Vissa tidsepoker föredraga
att accentuera den yttre verkligheten, andra den
inre. På samma sätt är fallet med den ratio-

nella och den irrationella inställningen. De äro
båda relativt berättigade. På detta sätt kunde
det synas, som om man skulle komma att
hamna i en fullkomlig relativism. En otålig
intelligens vill gärna ställa alternativen på sin
spets: antingen är människan till sitt väsen
kropp eller till sitt väsen själ, antingen är hon
ett specialfall av logos eller ett specialfall av
bios. Tertium datur? Gives det ett tredje?

Jiuig söker verkligen bejaka denna fråga.
Han vill förlägga tyngdpunkten hos människan
ovanför motsatserna, även med risk att denna
virtuella medelpunkt, som han efter indisk
terminologi benämner Självet, icke blir objektivt
gripbar. Det egentliga subjektet i människan
flyttas ovanför jaget. Objektsvärlden, även den
psykiska objektsvärlden, sönderfaller ju i
motsatser. Alla dessa antiteser, som vi till sist
kunna återföra på människans psykiska
konstitution, äro ju som griptänger, vilka ha sin
relationspunkt i ett centrum, som ligger utanför
motsatserna. Subjektet är som sådant icke
objektiverbart^. Men det måste finnas en
coin-cidentia oppositorum.

I den mänskliga individen mötas motsatserna.
Jag är genom min fysiska organism inställd i
ett biologiskt sammanhang, jag är på samma
gång genom mitt tänkande inställd i ett högre
förnuftssammanhang, men intetdera av dessa
sammanhang förklarar min individualitet.
Denna utgör i varje enskilt fall en specifik förening
av element från bägge hållen. Vem är jag? En
tillfällig kompromiss av motsatta krafter? Hur
skall jag i så fall orientera mig för att fylla
min bestämmelse? Eller finnes det för mig en
individuell ödesväg, vilken för fram till den
syntes, som utgör mitt livs mening och ändamål?

Den moderna psykoterapien, representerad
av Jung med flera, vill för sin del bejaka denna

’ Jfr Brihad-Aranyaka-Upanishaden: »Icke kan du
se den, som ser seendet, icke höra den, som hör
hörandet, icke kan du förstå den, som förstår
förståendet, icke förnimma den, som förnimmer
förnimmandet. Han är din själ, som är i allt.»

267

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free