Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 / 279 (1938-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Den moderna televisionstekniken, av Sven Benner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också belysa hytten med vanligt ljus och
använda infrarött ljus för sökarstrålen; fotocellen
bör då göras känslig för infrarött ljus men ej
för hyttens allmänbelysning. Även scener från
en studio kunna utsändas på samma sätt, men
för arbete utom studion är de mekaniska
avsökarnas känslighet i regel otillräcklig. Man kan
då hjälpa sig med en anordning, vid vilken ett
ändlöst celluloidband förses med
bromsilver-emulsion, torkas, går genom en vanlig
kinokamera, framkallas, fixeras och sköljes, varefter
det åter torkas och matas genom en apparat för
filmsändning. Därefter avtvättas gelatinet, och
ny emulsion påföres o. s. v. Tidsintervallet
mellan upptagningen och sändningen kan på detta
sätt reduceras till 10—20 sek. Eventuell
samtidig ljudutsändning måste också ske via filmen
för att ej ljudet skall komma fram före ljuset.

Bild 2. Televisionsbilder av samma motiv med olika radantal (30, 45, 60, 90 och 180 rader).

De rent elektriska televisionskamerorna
utbildades, efter förarbeten även på andra håll,
till praktisk brukbarhet först i Amerika
(omkring 1933), där de mest kända typerna äro
Zworykins »ikonoskop» och Farnsworths »image
dissector». Ikonoskopet (bild 3) består av ett
evakuerat, sfäriskt glaskärl, i vilket insatts en
platta av glimmer, på baksidan belagd med ett
tunt metallskikt i och på framsidan med en
»mosaik» h av ett stort antal små,
fotoelektriskt känsliga korn, elektriskt isolerade från
varandra. Kärlet innehåller även en positivt
uppladdad anod f och i ett ansatsrör en
glödkatod c. De från denna utgående elektronerna
samlas med elektriska linser d, e (se häfte 2,
1939, sid. 90) mot en punkt av mosaikplattan.
Med hjälp av lämpligt varierande elektriska
eller magnetiska fält (t. ex. från spolen q)
föres elektronstrålknippet i rad efter rad över
mosaikplattan. På så sätt »avsöker» det en
bild av den scen, som skall utsändas, vilken
bild med en vanlig glaslins k kastas på
mosaikplattan.

Schematiskt kan ikonoskopets verkan
förklaras så, att varje liten partikel uppladdas
genom fotoelektrisk effekt under den tid (1/25,
eller 1/30 sek.), som förflyter mellan varje
gång den träffas av elektronstrålen. Då denna
passerar, urladdas partiklarna åter plötsligt.
Urladdningsstötarna förstärkas på vanligt sätt.
Teoretiskt skulle effekten vid en bildskärpa,
motsvarande 220 000 bildpunkter (441 rader),
vara 220 000 gånger större än vid vanliga
metoder, där den tid, under vilken den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>