Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 / 280 (1938-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Den moderna televisionstekniken, av Sven Benner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fotoelektriska effekten för varje bildpunkt utnyttjas,
är i motsvarande grad kortare. Även om man
av flera skäl ej på långt när uppnår den
teoretiska känslighetsökningen genom
ackumulering under hela tiden för en bildväxling, är
dock ikonoskopet så känsligt, att det möjliggör
arbete under sämre belysningsförhållanden
eller ock användning av mera avbländad
optisk lins med bättre djupskärpa. Det
fordrar även lägre efterförstärkning, varav följer
mindre känslighet för störningar.

Bild 3. Ikonoskop.

Ungefär samtidigt med ikonoskopet utbildades
i England hos Marconi-EMI en liknande
anordning, emitron. En förbättrad apparat,
»superemitron» (bild 4), har varit i praktiskt bruk
sedan nov. 1937. I denna har man ett särskilt,
fotoelektriskt skikt, som med hjälp av en
elektrisk elektronlins avbildas på mosaikplattan,
vars korn uppladdas positivt genom emission
av sekundärelektroner och åter urladdas av
sökarstrålen. Känsligheten uppges ha ökats
10—15 gånger genom att de olika funktionerna
(fotoeffekt och ackumulering)
fördelats på olika material, som
kunnat väljas så, att de var för sig på
bästa sätt fylla sin speciella uppgift.

Bild 4. Superemitron.

Bild 5. Farnsworths bildsönderdelare.

Farnsworths bildsönderdelare
(bild 5) har liksom superemitronen
en genomskinlig, plan, fotoelektrisk
katod a, på vilken man med vanlig
lins avbildar den scen, som skall
utsändas. Katoden avbildas i sin tur
elektronoptiskt med den magnetiska linsen m på en andra
platta b, i mitten försedd med ett fint hål, genom
vilket elektroner från en punkt i bilden
passera ut i rörets högra del. Med hjälp av
lämpligt varierande, transversella magnetiska fält
från spolarna e och f föres elektronbilden fram
och åter över hålplattan på sådant sätt, att
hålets rörelse i förhållande till bilden blir den
önskade avsökningsrörelsen. Man får här
tydligen ingen ackumulering som vid ikonoskopet
och emitronerna, varför elektronströmmen
genom hålet blir så svag, att en förstärkning
med vanliga metoder vore hopplös; den
fotoelektriska strömmen skulle fullständigt
dränkas av »rörbruset». Farnsworths anordning
är emellertid utrustad med en mycket
störningsfri sekundärelektronförstärkare, som
förstärker fotoströmmen, tills den kommer
tillräckligt högt över störningsnivån hos det till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>