Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Anjalamännen på Fredrikshov. Ett 150-årsminne, av Helge Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANJALAMÄNNEN
R. Montgomery. Ur Svenska porträttarkivet.
långa och svåra sjukdom, som han ådragit sig i
arrestrummet, »där det drar genom alla fyra
väggarna» och där han icke åt något håll kan
taga mer än 5—6 steg. Sedan han nu blivit så
pass återställd, att han förmår gå en smula,
anhåller han enligt läkarens råd om att någon
gång vid vackert väder få åka ut litet för att
hämta frisk luft och att eljest få promenera i
det mer rymliga förmaket till sitt rum. Jag har
inte funnit något svar på denna inlaga.
Det är tydligt, att fastän regimen i det hela
var enhetlig, den ene fången kunde ha det något
bättre eller sämre än den andre. Det var mer
pressande att sitta i Hästeskos kyffe än att som
Montgomery vandra omkring i de två vackra
och elegant möblerade rum, som han hade ärvt
efter Fersen. Det var värre att sitta alldeles
ensam än att som von Otter ha hos sig en
betjänt — som visserligen lämnade honom i juni
1790, då han »började bli sjuklig av det
ständiga stillasittandet». Det var mer tröstlöst att
som de flesta aldrig få se någon anhörig än att
som Armfelt dela fångenskapen med en
uppoffrande syster, som härdade ut precis lika länge
som von Otters betjänt.
För övrigt kan man säga om regimen på
Fredrikshov liksom väl om alla fångregimer,
att — paragraferna må vara än så stränga —
de internerades uppfinningsrikedom och en och
annan fångvaktares förmåga att glömma eller
blunda äro ägnade att något lätta trycket.
Anjalamännen bevakades av adliga officerare,
som nog i allmänhet följde sina instruktioner
men inte bara visade sin ståndskänsla genom att
hålla polismästaren och hans spioner kort utan
ibland också leddes av medkänsla för
ståndsbröder, som visserligen voro oförsvarliga
syndare i handling — men hade inte en gång
mången av de bevakande varit lika syndig i
tänkesätt? Den uppfinningsrike Montgomery
berättar inte bara om ett litet hemligt
postkontor, som han i maskopi med sin betjänt
inrättade i ett hörn av sitt logi, utan också om
tillfälliga små spelpartier med de vakthavande och
om åtminstone e n liten fest, då han samlade
dessa och nästan alla arrestanterna för att
med ett glas punsch fira nyss vunna svenska
segrar mot ryssarna! Men det var bara en
dag av många pinande enformiga, och det
berättas också bara om e n natt, då överste von
Otter åtnjöt den mot instruktionen minst lika
stridande favören, att hans fru släpptes in till
honom sent på kvällen och lämnade
Fredrikshov tidigt på morgonen. Saken upptäcktes, och
de vakthavande officerare, som hade både sett
och blundat vid det lilla äventyret, kommo inte
undan vissa efterräkningar.
Sådan var ramen för Anjalamännens liv
under fängelsetiden. Processens förlopp,
anklagelserna, svaromålen, vittnenas utsagor och
slutligen domarna gåvo de dramatiska
momenten åt deras tillvaro. Det kan inte vara
meningen att i detta sammanhang skildra
processen med dess irrgångar; jag finner plats endast
för ett par allmänna synpimkter.
Det faller först i ögonen, att Gustav III
successivt lät trycka protokollen, så att den,
som älskade sensationell lektyr, kunde köpa de
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
