- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
312

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Den svenska folkbokföringen. Dess brister och ett förslag till deras avhjälpande, av Thorwald Bergquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOLKBOKFÖRING

torsämbetena vid de allmänna folkräkningarna
översända till statistiska centralbyrån. Den
faktiska folkmängden vid en viss tidpunkt är
sålunda aldrig känd. Endast partiellt ha dylika
faktiska folkräkningar genomförts hos oss, t. ex.
1936, då ^/s av befolkningen i städer med mera
än 20 000 invånare och hela befolkningen i var
femte av rikets övriga kommuner räknades
under medverkan av särskilda folkräknare.

De officiella urkunder, som ingå i vårt
folkbokföringssystem, lämna emellertid ej heller
tillfredsställande besked om befolkningens
storlek. De handlingar, som kunna lämna
upplysningar i detta hänseende, äro
församlingsböckerna och mantalslängderna, och båda dessa
skola upptaga den på en viss ort bosatta
befolkningen. En jämförelse mellan dessa
handlingar visar dock avsevärda differenser, i det
att församlingsböckerna visa större antal än
mantalslängderna. Vid 1910 års folkräkning
översteg den i kyrkböckerna upptagna
folkmängden den mantalsskrivna folkmängden med
icke mindre än 33 241 personer; år 1920 var
överskottet av kyrkbokförd folkmängd 5 798,
och år 1935 uppgick det till 4 280. En avsevärd
förbättring har sålunda inträtt sedan 1910,
huvudsakligen beroende på vissa år 1911
genomförda ändringar i
mantalsskrivningsförordningen, men alltjämt kvarstår en betydande
differens. Till största delen torde denna
skiljaktighet bero på att en hel del personer, som
rätteligen bort såsom obefintliga avföras från
församlingsböckerna, fått kvarstå där men dock
uteslutits ur mantalslängderna. Den bristande
överensstämmelsen mellan de officiella
registren, som sålunda består, är ägnad att väcka
betänkligheter och har visat sig kunna medföra
felaktigheter i åtskilliga hänseenden. Så
upp-togo t. ex. kyrkböckerna i en stadsförsamling
269 personer mera än mantalslängden; då
enligt kyrkböckerna stadens invånarantal
översteg 15 000, fick staden år 1934 välja fyra
landstingsmän. Om kyrkböckerna, som rätteligen

bort ske, ej upptagit flera personer än
mantalslängden, hade invånarantalet imderstigit
nämnda mängd, och staden skulle haft att välja
endast tre landstingsmän.

Under det att anmälningar om födelser och
dödsfall inom landet av naturliga skäl göras
med tämligen stor noggrannhet, brister det
åtskilligt i fråga om bokföringen av personer,
som invandra till riket. Enligt gällande lag
skola även utlänningar, som äro bosatta här i
riket, kyrkbokföras här, men det är icke
ovanligt, att utländska undersåtar stadigvarande
vistas i riket en följd av år utan att bliva
kyrkbokförda. I Stockholm äro visserligen
förhållandena i detta avseende goda, då
mantalskontoret samarbetar med socialstyrelsens
utlänningsbyrå, men för landet i övrigt förekommer
ej något sådant samarbete. Stundom kan
spåras en direkt obenägenhet hos myndigheterna
att kyrkbokföra utlänningar, beroende på
svårigheterna att få kyrkskrivna utlänningar, som
lämnat orten, avförda ur böckerna. Genom
underlåten bokföring av utlänningar ha stat och
kommun ej sällan undandragits avsevärda
skattebelopp.

Ett kapitel för sig utgöra de s. k. obefintliga.
Enligt nuvarande förordning skola såsom
obefintliga räknas personer, om vilka tillförlitlig
upplysning erhållits, att de utan uttagande av
flyttningsbetyg bosatt sig på utrikes ort, eller
om vilkas vistelse under tiden mellan två på
varandra följande mantalsskrivningar
upplysning ej vunnits; sjöman får dock icke räknas
som obefintlig, så länge han kvarstår som
inskriven på sjömanshus. Den som en gång
överförts till de obefintliga, vilka registreras i en
särskild, för varje församling förd bok, skola
kvarstå där, till dess upplysning vinnes om hans
vistelseort eller frånfälle. Vid folkräkningarna
inräknas icke de obefintliga i rikets folkmängd.
— Obefintlighetsregistrens klientel utgöres
alltså av personer, som kyrkbokföringen icke
längre förmår redovisa. Storleken av detta

312

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free