Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Den svenska folkbokföringen. Dess brister och ett förslag till deras avhjälpande, av Thorwald Bergquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKBOKFÖRING
ett större antal redovisats som inflyttade än
som utflyttade, och år 1930 utgjorde
inflyttningsöverskottet 2 492 personer. Någon säker
förklaring till att ett regelbundet överskott av
inflyttade uppträder är svår att lämna, men
särskilt två omständigheter kunna tänkas
inverka. Den ena är de särskilda regler, som
gälla i fråga om redovisning av obefintliga,
som återföras; dessa skola nämligen i
församlingarna upptagas i inflyttningsboken men ej i
statistiken redovisas som inflyttade från ort
inom riket, vilken regel lätt kan leda till
misstag. Den andra är, att kyrkbokföraren i
inflyttningsförsamlingen underlåter att underrätta
myndigheten i utflyttningsorten eller att
sistnämnda myndighet försummar att anteckna
utflyttning. Det finnes anledning antaga, att
personer till icke oväsentligt antal bliva
antecknade som inflyttade i en församling utan att
samtidigt bliva utskrivna från den församling,
varifrån de flyttat, och att de alltså bliva
samtidigt bokförda i två församlingar.
Erfarenheter, som gjorts i pensionsstyrelsen vid
granskning av de årliga
pensionsavgiftsförteckningarna, visa, att en mängd dubbelföringar
finnas såväl i kyrkböckerna som i
mantalslängderna. Vid en av denna styrelse verkställd
specialundersökning konstaterades sålunda
betydligt över 5 000 dubbelföringar i 1931 års
pensionsavgiftsförteckningar, däribland även
en del fall, då en och samma person uppförts
på mer än två ställen i förteckningarna. — De
nu anmärkta bristfälligheterna hänföra sig till
fall, då flyttning verkligen anmälts. Minst lika
otillfredsställande är emellertid det
förhållandet, att flyttningsanmälan i stor utsträckning
underlåtes. Belysande härutinnan är, att
antalet förelägganden, som i samband med
mantalsskrivningen utfärdats för personer att
avlämna flyttningsbetyg i inflyttningskommunen,
år 1934 utgjorde 16 441 i hela riket, därav 13 475
i städerna. Det är även allmänt känt, att
anmälan om förändrad bostad ofta helt och hållet
försummas eller göres så sent, att därigenom
vållas olägenheter av skilda slag. Sålunda
förorsaka bristande flyttningsanmälningar ett
synnerligen stort antal mantalsskrivningsmål och
försvåra en effektiv skatteindrivning. De
tvångsmedel, som stå till förfogande för
utkrävande av riktiga anmälningar, äro
uppenbarligen ej nog verksamma. — Som en allvarlig
brist, särskilt kännbar i stadsförsamlingar och
större landsförsamlingar, måste även betecknas
det förhållandet, att skyldighet att anmäla
flyttning inom en församling ej föreligger. I
många församlingar lär det t. o. m. vara praxis
att under året icke ens mottaga frivilligt
avgivna anmälningar om sådan flyttning, utan
omföringar i församlingsböckerna pläga vidtagas
i samband med de förskrivningar, som i regel
föregå mantalsskrivningarna. Förfarandet
medför olägenheten av stor anhopning av
kyrkbok-föringsgöromål i slutet av året, och följden av
det rådande systemet blir, att kyrkböckerna
icke kunna vid varje tidpunkt lämna
upplysning om befolkningens faktiska vistelseort.
Vid verkställda stickprovsundersökningar i
samband med folkräkning o. d. ha konstaterats
åtskilliga felaktigheter i fråga om
kyrkböckernas uppgifter om födelsedata, namn, civilstånd
m. m. En hel del dylika felaktigheter, som
kunna bero på glömska, felskrivning, slarv
o. d., äro självfallet svåra att eliminera i varje
folkbokföringssystem. Åtskilliga sammanhänga
emellertid med den nuvarande ordningen med
fasta församlingsböcker. Det kan sålunda
ganska lätt hända, att vederbörande myndighet
glömmer att avföra en flyttande person från
den tidigare bostadsorten. Den nödvändiga,
periodvis återkommande omskrivningen av
församlingsböckerna föranleder stundom fel
såväl genom dubbelföringar som genom
överhoppningar och felskrivningar. Även vid
utfärdande av flyttningsbetyg kunna lätt misstag
göras. Erfarenheten visar, att äldre personer
mera än yngre äro utsatta för fel i åldersupp-
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
