Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Insulinbehandling av sinnessjukdomar, av R. Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSULINBEHANDLING
mystiskt verkande något, som han med sina
injektioner tillfört kroppen, måste med
nödvändighet härstamma från de testes, av vilka
injektionsvätskan var ett extrakt. Det fanns
alla skäl till den slutsatsen, att testes utom sin
huvuduppgift, spermieproduktionen, också hade
den att till organismen leverera en sådan
specifik allmänt stimulerande livssaft, att således
fullgöra vad som sedan kallats en insöndring.
Brown-Séquard är ej den förste, som talat
om dessa av vissa körtlar insöndrade, det vill
säga till blodet direkt levererade, viktiga
ämnen, hormonerna. Claude-Bernard anade dem
redan 1855, men det frö, som han då
utsådde, visade år 1889 med Brown-Séquards
försök det första tecknet till hastigare tillväxt
och har först i våra dagar växt ut till ett träd,
som överskuggar stora delar av det medicinska
vetandets domäner.
Redan Brown-Séquards meddelande år 1889
pekar hän på att man här var inne på frågor
av betydelse för psykiatrien. Att borttagandet
av testes medför bland annat även psykiska
bortfallssymtom var ju ett sedan gammalt känt
förhållande; nu fick man för första gången det
experimentella beviset för att en motsatt
process också är möjlig, en positiv påverkan på
själslivet genom tillförande till organismen av
ett organextrakt.
Sedan dess har ett oändligt forskningsarbete
resulterat i otaliga publikationer om de olika
insöndringsorganen, sköldkörtel, binjure,
hjärn-bihang etc., ävensom om sambandet mellan
dessa organs funktion och de psykiska
fenomenen, ett samband, om vars verkliga natur vi,
trots idog forskarmöda, ännu veta så ofantligt
litet. Det klassiska arbetet på denna punkt är
amerikanskt. Professorn vid
Harvard-univer-sitetet i Boston, W. B. Cannon, kunde år 1911
visa, att hos en katt, vilken en stund irriterats
av en utanför dess bur ilsket skällande terrier,
uppträdde en ökning i blodets halt av socker,
så stor, att socker passerade genom njurarna
ut i urinen. Man fick således hos katten en
»emotionsglykosuri», det vill säga en av
sinnesrörelse framkallad tillfällig utsöndring av
socker med urinen. En sådan
emotionsglykosuri har sedermera iakttagits även hos
människor i stark psykisk spänning.
Alldeles okunnig är man icke om
mekanismen vid uppkomsten av denna
emotionsglykosuri och andra därmed jämförliga fenomen. Det
rör sig om en växelverkan mellan det
vegetativa nervsystemet och de under dess påverkan
stående insöndringskörtlarna, främst binjurar
och bukspottkörtel. Det synes vara rätt
sannolikt, att den del av hjärnan, som i sin
fxmk-tion närmast utgör sinnesrörelsernas substrat,
icke är, som man förr trott, barken utan de
stora centrala kärnorna. Men just från dessa
centrala kärnor utgår det vegetativa
(sympatiska och parasympatiska) nervsystemet, vilket
sedan i sin tur med sina otaliga förgreningar
genomspinner hela organismen och tillför dess
olika organ impulser från centrum. Det är
sålunda rimligt att med Cannon tänka sig, att
impulser, uppkomna centralt i hjärnan vid
sinnesrörelser, från centrala kärnorna via
sympa-ticus tillföras bland andra organ även
binjurarna; här framkallas på så sätt en ökad
insöndring av det specifika binjurehormonet,
adrenalin, vilket i sin tur, såsom redan på
annat sätt är väl känt, åstadkommer en anhopning
till blodmassan av tillgängligt kolhydrat,
blodsockret ökar i koncentration.
Man talar inom endokrinologien om
antagonistiskt verkande organ och hormoner.
Binjuren har i detta avseende en antagonist i
bukspottkörteln, i det att denna vid sidan om sin
avsöndring av bukspott även avgiver en
insöndringsprodukt av en verkan, delvis motsatt
adrenalinets, ett hormon alltså, som sänker
blodsockerhalten. Det är denna
bukspottkörtelns insöndring, som saknas hos den
sockersjuke. När kanadensaren Banting lyckades att
ur bukspottkörtlar isolera detta inkret, som kal-
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
