- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
341

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Kriget i Kina. Händelseutvecklingen efter Nankings fall, av Eric Almquist - Våra större rovdjur. Skola björnen och vargen utrotas? av Einar Lönnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Krigets finansiering har ställt den japanska
ledningen inför ett svårt problem. Den inre
krigsfinansieringen har emellertid icke varit så
kritisk, som stundom framhållits; den utländska
har däremot varit besvärlig. Det torde icke
vara riktigt, att Japan av finansiella skäl icke
skulle kunna föra ett långvarigt krig.
Krigföringen kräver visserligen stora offer, men
framstående japanska finansmän äro av den
åsikten, att Japan med nuvarande medel för
krigets finansiering utan risk kan lägga kriget
på en än bredare bas. Krigskostnaderna för
budgetåret 1939—40 anslås till 5,27 milliarder
yen.

Kinas utländska krigsfinansiering har visat
sig oväntat gynnsam. Lån ha erhållits i
England och U. S. A., men huruvida ytterligare lån
stå att erhålla är tvivelaktigt. Under andra
krigsåret ha viktiga inkomstkällor gått
förlorade, vilket medfört en försämring av
finanssituationen. Japanernas militära överlägsenhet
till sjöss utnyttjas verksamt genom blockad
av kusterna. Med hela kusten blockerad av
japanska flottan är export av landets
produkter praktiskt taget omöjlig, och detsamma
gäller även importen. Huruvida denna blockad
skall verka dödligt sårande blir vad framtiden
får utvisa. Ihågkommas måste, att Kina till
största delen är självförsörjande och icke som
Japan beroende av industri.

Marskalk Chiang Kai-Sheks strategi går ut
på att genom utnyttjande av landets ofantliga
utsträckning vinna tid och därigenom bryta
Japans finansiella ryggrad. Hittills har det
första visat sig någorlunda verksamt, men man
kan ifrågasätta huruvida det senare skall
lyckas.

Inom de ockuperade områdena i Kina pågår
nu ett intensivt uppbyggnadsarbete. Främst
synas japanerna vara intresserade av att
tillgodogöra sig landets naturtillgångar och
utveckla kommunikationsväsendet.

        Eric Almquist.

VÅRA STÖRRE ROVDJUR.

SKOLA BJÖRNEN OCH VARGEN
UTROTAS?



Sedan urminnes tider har människan ägnat
sig åt rovdjursjakt. Orsaken härtill har varit,
att man ville sätta en gräns för eventuell
skadegörelse samt förvärva en ekonomisk vinst både
genom djurens värdefulla päls och det ätbara
köttet. Härtill kommer också åtminstone för
en del jägare redan i uråldriga tider
rovdjursjaktens karaktär av sport. Så länge som landet
var glest befolkat och människornas beväpning
föga effektiv, kunde rovdjuren ganska bra hålla
sitt antal uppe. Men i nutiden har det gått så
långt, att nästan alla våra större (taget i
vidsträckt bemärkelse) rovdjur hotas med en snar
och fullständig utrotning, om ej stävjande
åtgärder vidtagas.

Björnen (Ursus arctos) var ursprungligen
utbredd över hela Sverige. Den slog
visserligen då och då husdjur, men detta gällde blott
om vissa individer, och den gick i regel ej till
angrepp mot människor utan att förut ha
blivit provocerad därtill. Björnen var i viss mån
fruktad för sin styrka men ej hatad.
Björnjakt var god sport och gav god inkomst, om den
lyckades, och jakten på björn idkades därför
ganska flitigt redan på den tid, då spjutet var
det huvudsakliga vapnet. I landets södra delar
minskade björnen därför tidigt i antal, men ännu
på 1600-talet kunde framgångsrika
kungajakter på björn ordnas t. o. m. i Södermanland. I
större delen av Götaland var björnen utrotad
redan på 1700-talet. De sista björnarna i
Småland och Östergötland skötos 1830. På samma
sätt gick det undan för undan i alla de sydliga
landskapen, så att vid förra seklets mitt
björnen var utrotad ej blott i Götaland utan även
i Svealand med undantag för de skogrika
landskapen Värmland och Dalarna. I Bohuslän och
Dalsland hade dock varit en så god björnstam,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free