Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Våra större rovdjur. Skola björnen och vargen utrotas? av Einar Lönnberg - Moderna sjömätningsmetoder, av Per Collinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖMÄTNINGSMETODER
Det lär väl dock knappast vara antagligt, att
någon tror, att ett sådant påbud efterleves vare
sig av lapparna eller andra fångstmän. Mången
gång har det också sina svårigheter att göra
det, då saxarna gillrats långt från bostaden
och då det dessutom mången gång kan vara
dåligt väder. Den varg, som fastnat i en sax,
får nog stå och knapra med sina söndriga
käkar, till dess att det lämpar sig för
fångstmannen att komma och vittja.
Den lämpligaste och under passande
snöförhållanden mest givande jaktmetoden är att
förfölja vargen på skidor. Då snön är djup och
lös, kan skidlöparen upphinna vargen och
nedlägga den med tillhjälp av skidstav eller
spjut. På kalfjället kan vargen även dödas med
långskjutande gevär.
Vissa tider kan varg göra stor skada på
renhjordarna, och han är därför mycket hatad av
lapparna. Något anfall av varg på människor
torde dock ej ha förekommit på mycket
lång tid. Einar Lönnberg.
MODERNA
SJÖMÄTNINGSMETODER.
Ännu för en mansålder sedan voro sjöresor
så pass osäkra, att faran för liv och lem var flera
gånger större för den som reste med ångbåt
än för den som reste med tåg. Numera är nog
järnvägen det enda trafikmedel, som i säkerhet
kan tävla med de maskindrivna fartygen.
Orsakerna till denna ökade trygghet till sjöss
äro flera. Främst kanske nya
säkerhetsanstalter och instrument. Fyrarna utefter kusterna
ha blivit tätare och mångfaldigt kraftigare,
sedan man bytt ut fotogen- eller gasljuset mot
elektriskt lyse. Mistsignalerna, som med sina
bölanden varna för kusten i tjocka, ha blivit
bättre. Radiofyrarna ha kommit till. Och
radiofyrarna och ekolodet äro utan tvivel de
viktigaste bidragen till sjöfartens säkerhet, som
sett dagen, sedan man för ett par, tre
mansåldrar sedan upptäckte hur kompassens fel
kunde rättas på järnfartyg.
Kompassen och sjökortet äro de två
oimd-gängligaste hjälpmedlen vid navigeringen.
Kompassen utgör om natten eller i tjocka det enda
medlet att styra en rak kurs och på sjökortet
utsätta fartygets väg, pejlingar av landmärken
eller resultaten av astronomiska observationer.
På sjökortet jämföres resultatet av lödningarna
med de djup i havet, som tidigare äro kända,
och härur sluter man sig till fartygets läge på
jordytan.
Sjökorten kunna aldrig vara fullständigt utan
fel, men de måste vara så noggranna, att
sjöfarande i normala fall ej förmå upptäcka dessa
fel. Detta vill med andra ord säga, att den
osäkerhet, som alltid är förbunden med
navigering, icke får ökas genom felen i sjökort och
sjömätningar.
Felen i navigeringen bero i främsta rummet
på svårigheten att styra en kurs absolut
noggrant efter kompass ett längre stycke men även
på fartygets avdrift. Denna kan bero antingen
på vindens inverkan på fartyget eller på att
vattnet har sin egen rörelse på grund av
havsströmmarna, tidvattensströmmarna eller vindens
omedelbara inverkan på vågorna.
På grimd härav kan man på ett fartyg, som
från sjön nalkas kusten, icke veta var fartyget
exakt befinner sig men däremot att det måste
befinna sig inom ett visst område. Har det
varit dåligt väder och är fartyget illa utrustat
med hjälpmedel för navigeringen eller har man
underlåtit att loda i tid, är detta
osäkerhetsområde stort. Har vädret varit klart, gäller
osäkerheten blott några få kilometer, och även
vid ogynnsammaste förhållanden är för ett väl
utrustat fartyg i närheten av civiliserade kuster
detta osäkerhetsområde så litet, att man når
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
