Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Moderna sjömätningsmetoder, av Per Collinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖMÄTNINGSMETODER
I
Förankrad sono-radioboj med antenn.
se land och bestämma sitt läge med ledning av
landmärken. Under vägen lägger fartyget ut en
rad av bojar, vilkas lägen alltså kunna noggrant
bestämmas ur vinklar, tagna på landmärkena.
En del av dessa bojar äro vanliga plåtbehållare
med en flagg på en stång; man använder dem
längre ut till sjöss för att taga vinklar på och
bestämma fartygets läge under lödningen.
Somliga av bojarna äro »sono-radiobojar». De
äro så anordnade, att de så att säga själva kunna
ange distansen från fartyget på mycket stora
avstånd. Sono-radioboj en är försedd med en
självverkande radiosändare och en
undervat-tensmikrofon. Från fartyget, vars läge skall
bestämmas, kastas i vattnet en bomb, som
exploderar. Explosionen påverkar fartygets
undervattensmikrofon, och en
registrerings-apparat sätter sig i gång. Ljudvågen från
explosionen rusar ut i alla riktningar. Den når den
närmaste sono-radiobojen, påverkar dess
mikrofon, bojen sänder en radiosignal, som omedel-
bart ger sig till känna ombord på det avlägsna
fartyget och gör ett märke i dess
registrerings-apparat. Tiden mellan igångsättningen vid
explosionen och märket av radiosignalen anger
avståndet till bojen inom en felgräns, som på
ett hundratal sjömils avstånd blott går upp till
några tiotal meter.
På detta sätt lyckades sjömätarna lösa
problemet att noggrannare än någonsin förr
bestämma havsbottnens utseende på George’s
Bank ett par dagsresor utanför New York eller
den avlägsna yttre Hudson Rivers
undervattens-dal. Men de hade ett annat värdefullt
hjälpmedel, som bör nämnas. De hade inte mätt
avstånd enbart med ljudets hjälp utan även
noggrant kontrollerat hela nätet genom ett system
av direkta mätningar. Över distanser av
hundratals kilometer hade de sträckt smala
ståltrådar från boj till boj och mätt längden. Det är
den så kallade taut wire-method eller
sträck-trådsmetoden. Den är utexperimenterad av en
engelsk firma i samarbete med brittiska
amiralitetets vetenskapliga avdelning, och
apparaterna äro förvånande enkla. På
mätningsfartygets däck ställer man en stor roterande
trumma, på vilken äro upplindade ett mycket
stort antal varv av en fin och mycket seg
pianotråd. På en sådan trumma rymmas 140 sjömil
eller 250 kilometer tråd.
Mätningen går så till, att man fäster ändan
av strängen till ett ankare och hyvar det över
bord. Därpå sätter fartyget full fart mot nästa
boj och låter strängen rulla av sig själv från
trumman. Ett räkneverk på ett block, som
strängen passerar, bestämmer hur mycket
sträng, som löpt ut, när man passerar bojen,
varpå fartyget går vidare i full fart mot nästa
boj. Riktningarna kontrolleras genom
observationer på solen. Genom denna enkla metod får
man en alldeles fristående kontroll på
Ijud-distansema eller radio-sonomätningarna, som
amerikanerna kalla dem. Mätningarna äro
mycket noggranna. På en sträcka av 250 kilometer
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
