- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
361

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Den tyska folkvagnen. En radikal lösning av ett svårt problem, av Nils Gustafsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSKA FOLKVAGNEN

Vid flygmotorer passar luftkylningen väl,
eftersom propellern tjänstgör som kylluftfläkt och
hela den av motorn avgivna effekten förbrukas
för kylluftens transport.

Om man å andra sidan vill anordna
luftkyl-ning av en motor, som ej driver propeller, måste
man i regel använda en särskild fläkt, vilken för
sin drift beräknas erfordra 10 å 15 % av
motoreffekten. För en bilmotor, som lämnar
maximalt 100 hkr, drar därför fläkten 10 å 15 hkr.
Drivningen av en så stor fläkt kan endast ske
genom en mekaniskt sett besvärlig och dyrbar
konstruktion med kuggväxlar.

På KdF-vagnen har det däremot gällt att
använda en motor med så litet effektbelopp som
möjligt. Enligt uppgift lämnar motorn
maximalt endast 23,5 hkr, och fläktens effektbehov
kan därför skattas till 3 å 4 hkr. En så liten
effekt kan utan svårighet överföras med kilrem,
en enkel och tystgående anordning.

Den ringa motoreffekten har emellertid fört
med sig andra besvärliga problem. En
nedpress-ning av motoreffekten försämrar nämligen
vagnens köregenskaper, i det att toppfarten och
accelerationen minskas. För att trots liten
nio-toreffekt kunna ge KdF-vagnen goda
köregenskaper har man gjort vagnen extremt lätt och
genom en synnerligen noggrann formgivning
åt karosseriet nedbringat luftmotståndet så
långt som möjligt.

Vagnvikten utgör, som nämnts, endast 650 kg,
och detta i förening med den fullgoda, i
vindtunnel utprovade strömlinjeformen gör, att
hastigheten på betongväg kan uppdrivas till
över 110 km/tim. Med en mindre extremt
strömlinjeformad karosserityp skulle vagnen få
en toppfart av endast c:a 80 km/tim.
KdF-vagnen betecknar alltså ett märkligt framsteg
på de mindre vagnarnas område, vilket
vunnits genom metodiskt forskningsarbete under
ledning av vagnens konstruktör, dr ing. F.
Porsche.

Vagnens yttre utseende framgår av bild 1,

som visar vagnar av tvådörrars sedan-typ.
Fabriktionsprogrammet omfattar dock även
andra karosserityper. Chassiet består av ett
grovt centralrör, på sin mellersta del försett
med en plattform, vilken, samtidigt som den
utgör golv i karosseriet, uppbär detta.
Centralrörets bakre del är utbildad till en gaffel,
i vilken motorn placerats. Ramens främre del
uppbär, framifrån räknat, reservhjulet och
därefter en bränsletank, rymmande 25 liter
(bild 4).

Samtliga fyra hjul äro separat fjädrade,
varvid de av Porsche införda torsionsfjädrarna
kommit till användning. Framhjulsfjädringen
sker medelst tre torsionsstavar (bild 3), medan
endast en användes för bakhjulet.

Bild 2 visar chassiets bakre del. Längst ned
på bilden synes den nämnda plattformen på
ömse sidor om det centrala röret. I den
gaffel-formade förgreningen av detta ligger först
differentialen och omedelbart bakom denna
växellådan. Bakom denna synes den runda
kåpa, som omger fläkten. Manöverrörelsen till
växellådan överföres inuti det centrala röret,
till vilket även övriga manöverledningar
förlagts. Genom röret ledes även vid behov den
varma luft, som lämnat motorn, varigenom
en enkel och snabbt verkande
uppvärmningsanordning för karosseri och vindruta erhållits.

Bild 5 visar en exteriör, sedd bakifrån, av
motorn med tillhörande aggregat. I bildens
nedre del synes ljuddämparen med avgasröret.
Den på bilden synliga remmen driver fläkten
och generatorn. Den kåpa, som omger fläkten,
leder kylluften till de olika cylindrarna. Den
till vänster synliga rörledningen leder bensin
från pumpen till fallförgasaren, vars luftfilter
synes på bildens översta del.

Motorn har fyra cylindrar, placerade
liggande två och två mittemot varandra. Bild 7
visar motorn, sedd underifrån.
Cylinderdiametern utgör 64 mm och slaglängden 70 mm,
vilket motsvarar en cylindervolym av 986 cm’.

361

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free