Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Lop-nor-öknens dolda skatter. Nya fynd från Sidenvägen, av Folke Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOP-NOR-ÖKNEN
Från de klassiska historieskrivarna veta vi
hur högt skattat siden var i kejsartidens Rom.
Om detta ädla materials ursprung visste
man, att det kom från sererna, ett folk, som
bodde någonstädes fjärran österut i Asien.
Detta namn Seres betecknade från början de
olika stammar, som voro mellanhänder i den
långväga sidenhandeln tvärsöver Asiens
fastland, men så småningom kom namnet att
användas för silkets verkliga producenter, d. v. s.
kineserna.
De tunna, genomskinliga sidenstoffer, som
framhävde de romerska hetärernas farlighet,
kommo tidens moralister, såsom Seneca och
Plinius, att sucka över sedeförfall och liknande
elände. Men suckande har sällan stoppat
dammoders segertåg.
Av allt detta anade kineserna intet. De visste
icke var deras sidenprodukter slutligen
hamnade, och dessutom skulle de ej i de romerska
tärnornas florstunna silkesgas kunnat
igenkänna sina egna gedigna och ganska
ogenomskinliga vävnader. Inom romarriket vävde man
nämligen om det importerade kinessilket helt
och hållet.
Det är därför mindre underligt, att man i de
centrala delarna av romarriket mig veterligen
ej anträffat något kinesiskt silke från
sidenhandelns äldsta tid. I utmarkerna däremot, såsom
på Krim och i Palmyra i Syrien, har man grävt
fram kinesiskt siden, som kommit i jorden
under de första århundradena av vår tideräkning.
Vända vi oss till egentliga Kina, har man ej
heller där gjort några fynd — åtminstone ej
några mer uppseendeväckande — av gammalt
siden, men så äro också naturförhållandena i
allmänhet mindre gynnsamma för bevarande av
textilier i 2 000 år; däremot finnas avtryck
t. o. m. av mönstrat och broderat silke i ärgen
av bronsföremål, bortåt 3 000 år gamla.
Som ovan antytts, nådde det kinesiska
sidenet romarriket landvägen, över Östturkestan.
Baktrien och Persien, längs den s. k. Siden-
vägen. Senare års arkeologiska undersökningar
längs olika delar av denna jordens längsta
handelsväg ha bragt mycket nytt i dagen. Tack
vare det otroligt torra ökenklimatet i
Centralasien ligga Han-tidens siden fullständigt fräscha
och med klara färger i gravar och ruiner, t. ex.
kring Lop-nor.
De första fynden gjordes där av Sven Hedin
i Lou-lan för snart 40 år sedan. Denna
ruinstad utgör lämningarna av en högst viktig
station på Sidenvägen på dess svåraste och mest
ökenartade del. I samma trakt upptäckte sir
Aurel Stein 1914 magnifika siden av
mångahanda slag. (De senaste 15 årens forskningar
ha uppdagat kinesiskt siden även utanför de
områden, som berördes av Sidenvägen. 1924—
25 gjorde ryssarna de märkliga textilfynden vid
Nojen-ola nära Urga i Yttre Mongoliet, och
1930—31 framgrävde jag vid ökenfloden
Etsin-gol i Inre Mongoliet talrika prov på 2 000-årigt
siden såväl av god och stadig vardagskvalitet
som av finare fabrikat. I kinesgravar i Korea
ha japanerna funnit en del siden av samma
ålder.)
1934 gjorde Sven Hedin och undertecknad
nya upptäckter av gravar i öknen väster om
Lop-nor. Fynden från dessa, som sedan två år
befunnit sig här i Sverige för bearbetning, äro
beskrivna i en just utkommen volym i
Hedinexpeditionens serie, och textilierna komma att
bli föremål för en mera fackmässig behandling
i en senare utkommande volym av fröken Vivi
Sylwan. Den kontrakterade tiden för
samlingarnas utlåning hit är nu till ända, och så snart
besked ingått från de kinesiska myndigheterna
vart samlingarna skola sändas, komma de att
återgå till sitt ursprungsland. Här lämnas en
kortfattad revy av några stickprov av de
viktigare föremålen.
De Lop-nor-gravar, som innehålla silke, äro
av två slag, dels enkelgravar, där varje lik
ligger i sin kista, dels massgravar, där upp till
tjugu individer äro jordade i en grop. De se-
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
