Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Marlborough och hans tid. Churchills stora biografi över förfadern fullbordad, av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M ARLBOROUGH
militära strategi, visserligen icke utan tanke på
egen trygghet i händelse av en stuartsk restau-
fi/c’
A
vet» den 3 maj 1694.
på två ställen nanuiet Russeli ifyllt på lämnat tomrum.
ration men framför allt avsett att hålla
motspelarna i osäkerhet och få tillfälle att läsa i
deras kort till egen och sakens bästa.
Chur-chills uttolkning är bestickande, men fullt
övertygad blir man dock ej. Det finns en eller
annan situation, som även Churchill har svårt
att riktigt passa in i sin allmänna tes. Det
besvärligaste aktstycket vid sidan av Camaret
Bay-handlingen är ett brev från Marlborough
den 30 okt. 1708 till hans i fransk tjänst
kämpande systerson, den bekante hertigen av
Berwick, Jakob II:s naturlige son, vilket i
fransk översättning finns bevarat i
utrikesministeriets arkiv i Paris och är publicerat i A.
Legrelles »Une négociation inconnue entre
Berwick et Marlborough» (1893).
Sammanhanget var detta. En fången
fransman, markis d’Alégre,
hade 1705 under en mot
hedersord medgiven hemresa av
Ludvig XIV fått instruktion
att förhandla om fred och
därvid bjuda Marlborough
två millioner livrés efter dess
avslutande. På vad sätt
förslaget framställts vet man ej;
i varje fall medförde det icke
resultat. På hösten 1708
återupptog emellertid
Marlborough i hemlighet sin
brevväxling med Berwick för att
framkalla ett fredsanbud från
fransk sida. I denna
korrespondens, som för övrigt icke
heller ledde till någon
påföljd, ingick det här avsedda
brevet, där det bl. a. heter:
»Vous pouvez étre assuré que
je serai de bon coeur pour
la paix, ne doutant point que
je trouveray Tamitié qui
m’avait été promise il y a
deux ans par le marquis
d’Alégre.» Det är svårt att tyda detta på
annat sätt än som en erinran om d’Alégres
penninganbud, och fransmännen fattade det
också på det viset. Churchill visar nog
själv-övervinnelse att ej heller söka tolka yttrandet
annorlunda eller se det enbart som ett försök
att överlista motståndaren. Han uppfattar
saken så, att Marlborough visst icke stod att
köpa men att han efter uppnått krigsmål skulle
varit i stånd att emottaga en stor fransk
penninggåva. Att han dock ej lyssnade till
frestelsen, då den under fredsnegociationen 1709
framställdes av franske utrikesministern Torcy,
är bekant genom dennes memoarer.
A
■Å
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
