Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Portolankartornas uppkomst. Ett svårlöst historisk-kartografiskt problem, av C. Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORT oLANKARTOR
ligt, att en så säker och fast tradition, som
por-tolankartorna redan från början uppvisa,
verkligen skulle kunnat skapas på några få
decennier. Likaså måste det anses förvånande, att
antikens folk, som dock voro sjöfarande, även
om deras nautiska skicklighet kanske icke var
så stor, icke skulle ägt några slags sjökort. Att
den antika vetenskapliga geografien icke tagit
hänsyn till dylika kartor är icke att förvåna
sig över. Vi finna i kartografiens historia ofta
liknande brist på förbindelse mellan den
nautiska och den vetenskapliga kartografien.
Frågan om portolankartornas uppkomst har
nyligen åter upptagits av R. Uhden i en
uppsats i tidskriften Imago Mundi 1935 (»Die
antiken Grundlagen der mittelalterlichen
See-karten»), där han framdrager en del
omständigheter, som tyda på att sjökorten existerat
redan under antiken.
Uhden börjar med att påpeka, att själva
frånvaron av uppgifter icke är bestämt
avgörande för frågan om sjökort funnits under
antiken eller ej. Varken för stadsplaner eller
specialkartor finnas belägg i den antika
litteraturen, och dock finnas sådana bevarade till vår
tid. Likaså känna vi icke de grekiska termerna
för en hel del detaljer inom skeppsbyggeriet,
vilka dock måste ha existerat.
Nu finnes verkligen ett textställe hos Strabo,
som synes syfta på sjökort. Strabo talar
nämligen på ett ställe om bristerna i vissa
hamn-och seglingsbeskrivningar (periploi), på grund
av att författarna icke tagit hänsyn till den
astronomiska och matematiska geografien.
Redan av de använda grekiska uttrycken att döma
torde det här ha rört sig om
seglingsbeskrivningar i kartform och då rena plattkartor av
samma slag som de medeltida portolanerna.
Periploi skulle följaktligen ha betytt icke endast
seglingsbeskrivningar utan även sjökort.
Den skarpa skillnad, som Kretschmer gör
mellan de antika och medeltida
seglingsbeskrivningarna, kan heller icke upprätthållas. Det är
visserligen sant, att de antika
seglingsbeskrivningar, som bevarats till vår tid, endast angiva
avstånd och icke kurser, men det finnes dock
uppgifter hos andra klassiska författare, som
tyda på att även kursuppgifter måste ha funnits.
Särskilt hos Plinius i hans »Naturalis historia»
finnas flera ställen, där geografiska orter
lokaliseras genom såväl avstånd som kurser, och
dessa uppgifter böra ha hämtats från de
nautiska hjälpmedlen, med vilka författaren såsom
f. d. amiral bör ha varit väl förtrogen. Även hos
Strabo och Marinus (hos Ptolemaios) finnas
dylika uppgifter.
Liksom portolankartorna böra de antika
sjökorten ha varit försedda med vindrossystem.
Den äldsta uppgiften om vindrosor i den
grekiska litteraturen finna vi hos en sen
geografisk författare Agathemeres (400-talet e. Kr.).
I sin geografiska handbok beskriver denne först
en vindros med 8 vindar men tillägger sedan,
att Timosthenes, en amiral hos Ptolemaios
Filadelfos vid mitten av 2:a århundradet f. Kr.,
»vilken uppgjorde periploi», använde en
vindros med 12 vindar. Så följa vindarnas namn
men dessutom — och det är det intressanta •—•
även uppgifter om de länder, som äro belägna
i de olika himmelsstrecken. Denna
omständighet tyder på att Timosthenes’ vindros utgjort
del av en karta och att dess centrum borde
varit förlagt till Rhodos.
I stället för en uppdelning i 12 vindar finner
man på romersk mark en uppdelning i 2 ggr
12 timmar. Spår av kartor med dylika vindrosor
kan man se hos Plinius. Av vissa geografiska
lägesuppgifter hos denne författare är det
tydligt, att han haft i tankarna en karta, försedd
med en sådan vindros, vars centrum varit
förlagt till trakten av Neapel.
Ytterligare spår av sjökort finna vi slutligen
hos den geografiske författare från mitten av
8:e århundradet e. Kr., som går under namnet
Anonymus Ravennas. Till hans arbete har
ursprungligen varit fogad en karta, som dock
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
