Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Svenska Akademiens ordbok. Den första hälften nu fullbordad, av Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sv. AKADEMIENS ORDBOK
2 500 riksdaler banko. Anslaget skulle
möjliggöra, att professor C. A. Hagberg i Lund,
ledamot av akademien, kunde ta ledigt från sin
professur och helt ägna sig åt ordboken. Hagberg
var en grundlig man och behövde god tid.
Meningsskiljaktigheter mellan honom och
akademiens övriga bestämmande ledamöter bidrogo
också att försena hans arbete. Han avled på
nyåret 1864. Hans insats var dock icke
fruktlös. Efter 6 år, 1870, kunde akademien utgiva
hela det ordförråd, som börjar med A — ett
häfte på 43 tryckark och ett mycket
respektingivande verk. Den fortsättning, som borde
kommit, uteblev emellertid, då statsanslaget
indrogs på grund av trögheten i arbetet.
Den i språkfrågor sakkunnigaste ledamoten
av akademien, författaren av det stora verket
»Svenska språkets lagar», J. E. Rydqvist, hade
alltifrån sitt inträde i akademien 1849 vidhållit,
att det översteg akademiens krafter att utge en
ordbok, och för sin personliga del avsagt sig
varje befattning med företaget. Rydqvist avled
1877, och hans efterträdare blev professorn i
nordiska språk vid Lunds universitet Th. Wisén.
Med dennes uppträdande på skådebanan
inträder ordbokens historia i ett nytt skede av
företagsamhet.
Språkforskningen ute i Europa hade under
1800-talet gjort oerhörda framsteg, och den
svenska språkforskningen hade under
inflytande utifrån visat ny livaktighet. Intresset för
det svenska språket, dess historia och dess
dialekter växte snabbt. Det hade upprättats
professurer i nordiska språk både i Uppsala och i.
Lund. Den jämförande språkforskningen
öppnade nya vägar för uppspårandet av ordens
härstamning, fonetiken och dialektstudiet gåvo
ordens växlande böjnings- och uttalsformer ett
nytt och betydelsefullt intresse, och man
började även beakta lagarna för
betydelseförskjutningar liksom ordens hemmahörighet inom
oUka stilområden, t. ex. högtidligt eller
vardagligt språk. Dessutom hade i några av kul-
Ordbokens skriptorium.
turländerna arbetet på stora historiska
ordböcker satts i gång. I Tyskland började 1854
den stora Grimmska ordboken utges, som ännu
i dag är ofullbordad, i Holland började det
motsvarande verket utkomma 1882 — dess
utgivande fortgår ännu —, och i England
utsändes 1884 det första partiet av den stora
Mur-rayska ordboken, som fullbordades 1928.
I värt eget land hade den bekante C. J.
Schly-ter, efter att ha på det mönstergillaste sätt
utgivit våra gamla landskapslagar, satt kronan på
sitt verk genom att med sina sista krafter samla
dessa lagars hela ordförråd i en ordbok. Och
K. F. Söderwall påbörjade som adjunkt vid
Lunds universitet en brett lagd ordbok över det
svenska medeltidsspråket. I detta sammanhang
bör också erinras om att F. A. Dahlgren,
»Fred-rek på Rannsätt», på Beskows tid trätt i
akademiens ordboksarbetes tjänst och i handskrift
utarbetat en ordbok över föråldrade ord i det
nysvenska språket, som 1914—16 utgivits av
bibliotekarien E. Ljtmggren.
Wisén ansåg tiden inne att nu på ny
vetenskaplig grund upptaga akademiens
ordboksarbete och framlade 1883 en utförlig plan till ett
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
