Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Svenska Akademiens ordbok. Den första hälften nu fullbordad, av Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sv. AKADEMIENS ORDBOK
verk av helt andra mått, än som förut varit på
tal. Som ett enda exempel på de nya
fordringarnas vidd må anföras detta: om en betydelse
hos ett ord blivit föråldrad eller dött ut, borde
ordboken upptaga det sista exempel på ordets
användning i den försvunna betydelsen, vilket
anträffats i litteraturen.
Det var alltså en i grundligaste mening
historisk ordbok Wisén syftade till, och den skulle
ge en pålitlig bild av vårt ordförråds utveckling
och öden sedan medeltidens slut och framför
allt en så allsidig överblick som möjligt av det
samtida svenska språket och dess ords olika
användningar, former och förbindelser.
Vi svenskar ha en viss svaghet för storstilade
planer, och i denna svenska egenskap ligger väl
en av förklaringarna till att Wiséns väldiga och
högst vittutseende förslag kunde vinna
akademiens bifall på ett extra sammanträde en vecka
före jul 1883. Det förelåg ingen beräkning av
arbetets omfång, ej heller några
kostnadsberäkningar — en ingalunda oväsentlig lucka i
planen, kan det tyckas! Men man har väl då som
alltid vid dylika företags start tryggat sig till
satsen: »Kommer tid, kommer råd» och till den
svenska nationens offervillighet.
Professor Wisén skulle vara företagets högste
ledare, och hans adjunkt Söderwall åtog sig
redaktörskapet. Det är att märka, att
ingendera kunde helt ägna sig åt ordboken, då Wisén
måste uppehålla sin professur och Söderwall
bredvid sin adjunktstjänst hade sin
medeltidsordbok att fullfölja. Den enda ekonomiska
basen var inkomsten av Posttidningen, vilken år
1883 belöpte sig till 10 000 kronor. Akademiens
ombudsman, Forssell, insåg emellertid, att
arbetet skulle kräva stora omkostnader, lyckades
genomdriva en betydlig höjning av arrendet för
Posttidningen och har förtjänsten att därmed ha
lagt en bättre ekonomisk grundval för
ordbokens förverkligande.
Det är icke för mycket sagt, att den
arbetsplan, som efter Wiséns linjer utformades av den
första redaktionsstaben, kom mycket närmare
idealet för en historisk ordbok än någon av de
stora europeiska ordböcker, som nyss omnämnts.
Fordringarna att i alla avseenden så långt som
möjligt närma sig idealet upprätthöllos sedan i
arbetet i ett par, tre årtionden utan hänsyn till
kostnader eller försening.
De språkprov, som tidigare utskrivits, visade
sig i detta nya skede otillfredsställande, emedan
uppslagsstället icke angivits. Hela
excerperings-arbetet togs därför på 1880-talet upp efter nya,
strängare regler och har sedan dess aldrig legat
helt nere. Då man satte i gång med utgivandet
1893, hade man omkring million språkprov.
I närvarande stund närmar sig siffran fem
millioner.
Från praktisk synpunkt — med hänsyn till
arbetets organisation — måste man nog säga,
att igångsättandet av arbetet på fullt allvar och
efter Wiséns plan var mycket djärvt, ja, nästan
äventyrligt. Man kunde icke binda
medarbetarna vid verket genom fast anställning och
någorlunda tryggad framtid: formellt sett,
anställdes de endast för ett år i sänder. Det visade
sig också i fortsättningen, att den ene
medarbetaren efter den andre avgick efter en kort tids
anställning, just då han hade fått inblick i
arbetets alla sidor och skulle kunnat bli till större
nytta. Antalet medarbetare fick givetvis
begränsas med hänsyn till akademiens mer eller
mindre tillfälliga tillgångar. Och högste ledaren
— efter Wiséns frånfälle 1892 hans efterträdare
på professorsstolen, Söderwall — hade både
professuren och sin egen ordbok att ägna sina
mödor åt.
Söderwall hade i vissa avseenden
utomordentliga förutsättningar för sitt nya värv. Han var i
högsta grad sakkunnig, ytterligt samvetsgrann
och nitisk samt hade en otrolig arbetsförmåga
och arbetsflit. Därtill hade han ett spöklikt
minne för enskildheter. Ett exempel på detta
minne må anföras. Undertecknad hade 1906 i en
artikel angivit en ordbetydelse som död och som
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
