Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Kungl. svenska Vetenskapsakademien. En historisk återblick vid 200-årsjubileet, av Bengt Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPSAKADEMIEN
Anders Johan von Höpken: Oljemålning. Svenska
porträttarkivet.
kom från en det praktiska livets man,
Mårten Triewald (1691—1747), uppfinnare,
föreläsare, trädgårds- och biodlare, entusiast
för inhemsk silkesmaskavel. När han invaldes
i Uppsalasocieteten 1729, svarade han med ett
kätterskt memorial: en modern akademi borde
ej ligga vid det pedantiska universitetet utan
i huvudstaden, den skulle bestå ej blott av
professorer och lärde utan också av t. ex.
köpmän och »konstenärer» (d. v. s. tekniker), syssla
med praktiska frågor och skriva på svenska.
Triewalds ideal var Royal Society, han hade
bott tio år i England och kände Newton. Hösten
1738 sammandrabbade Benzelius och Triewald.
Den senare talade åter för svenska som
vetenskapens språk, den förre vidhöll latinet och
segrade. Det var en Pyrrhusseger —• i den
stunden, kan man säga, föddes på allvar den
stockholmska akademitanken.
Från Leibniz och Berlinakademien hade
Uppsalasocieteten upptagit kravet på
alma-nacksprivilegium. Societetens preses, riksrådet
greve Gustaf Bonde, skulle, hoppades man,
förskaffa detta. Med den poUtiska
omvälvningen våren 1739 föll emellertid mössrådet,
därmed Bonde och Vetenskapssocietetens hopp.
De segrande hattarna höjde ropet på
»ekonomi», manufakturerna skuUe blomstra, landets
alla möjligheter tillgodogöras. Från England
kände Triewald Jonas Alström(er), till
Stockholm hade hösten 1738 ankommit doktor
Carl Linnaeus. Triewald anförtrodde sig
till den senare, dagligen talade de om »en
wet-tenskaps societet», som skulle skriva blott
»om oeconomiske och practiske saker, och
det på modersmålet» (Linné). Slutligen sade
Linnaeus, att man borde handla. Det gällde att
få stöd hos de nya politiska maktägarna. Genom
sin bror, diplomaten Samuel Triewald, var
Mårten Triewald förbunden med familjen
Höpken — de hade tillhört holsteinska partiet.
Den äldre Höpken var som president i
kom-merskoUegium mäktig och en av hattpartiets
skapare. I hans 27-årige son, friherre
Anders Johan von Höpken — en av
»vargungarna» från sekreta utskottet 1738—39
—, fann Mårten Triewald och därmed också
Linnaeus sin man. Även den senare stod ju
hattarna och framför allt C. G. Tessin nära. Så
kom det sig, att fyra av Vetenskapsakademiens
sex stiftare blevo Alström(er), Höpken, Linné
och Triewald. Man tog med två entusiaster för
lant- och skogsbruk, aristokraterna friherre
Sten Carl Bielke och friherre Carl
Wilhelm Cederhielm, av vilka den
förre visserligen var mössa men båda ivriga
patrioter.
Klockan 9 f. m. den 2 juni (gamla stilen)
1739, i år för två sekler sedan, sammanträdde
herrar Alström, Höpken, Bielke, Linnaeus och
Triewald på Riddarhuset, den tidens
intellektuella högborg i Stockholm^. Man ville uppar-
^ Kungl. Vetenskapsakademien kommer att officiellt
högtidlighålla jubileet genom minnesfest i slutet av
september i år.
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
