Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Kungl. svenska Vetenskapsakademien. En historisk återblick vid 200-årsjubileet, av Bengt Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPSAKADEMIEN
för Guds vishet och makt. Naturen var till
för Guds ära och människans nytta. Det första
tal, som höUs vid presidiets nedläggande i
Vetenskapsakademien, var Linnés berömda
»Tal, om märkvärdigheter uti insecteme» 1739,
som ger starkt uttryck åt hans allmänna
naturspekulation. Över huvud voro radikalare
upplysningstyper (såsom Samuel Triewald och
Anders Celsius) sällsynta i den äldre
akademien. Vad dess verksamhet angår, så skulle
visserligen ekonomien i tidens mening baseras
på naturstudiet, men det praktisk-ekonomiska
inslaget blev länge det dominerande i
akademiens Handlingar. Kerkkonen säger i sin bok
om Kalm som ekonomiprofessor (1936), att den
bästa uppfattningen av tidens vida
ekonomibegrepp får man genom studiet av
Vetenskapsakademiens publikationer, och tillägger, att
detta levande intresse omfattade ända till
vardagslivets obetydligaste enskildheter. Det är
också därför, som vi i akademiens Handlingar
finna rön om mullvadars utödande, om
utrotande av vägglöss, om konstruktion av
kakelugnar o. s. v., allt ting, som vår tid knappast
inräknar under ordet vetenskap. Men för
dåtiden gällde de som värdefulla »oeconomiska»
rön och »wettenskaper». Många av de projekt,
som inflöto i Vetenskapsakademiens
Handlingar, voro typiska utslag av frihetstidens
»ekonomiska romantik».
Under hela 1700-talet fasthåUes i akademien
det ekonomiska perspektivet. Man förstod
även, att det var de praktiska rönen i
akademiens publikationer, som under de första
årtiondena gjorde dessa så begärliga hos den
köpande allmänheten. Pehr Elvius d. y.,
akademiens sekreterare 1744—49, skriver i brev
(Va) 1745 till akademistiftaren friherre S. C.
Bielke, att man i nästa kvartal av
Handlingarna behövde av rön »i synnerhet sådana som
röra hushåldningen hvaraf vi för det allmännas
smak böra åtminstone hafva et par i hvart
quartal». Intressant är också ett principutta-
lande av den följande sekreteraren, som vid
Höpkens sida blev akademiens störste
organisatör i äldre tid, astronomen och statistikern
Pehr Wilhelm Wargentin. Då man 1753 i
akademien diskuterade användandet av Fredrik
Sparres fond, skrev Wargentin (protokollet "/lo):
»När det lägges til grund at de rön hälst
belönas, som äro af allmännaste nyttan, jastän de ei
altid skulle se så höglärda ut [kursiverat av
mig], lärer svårigheten af sig sielf förfalla.»
Och ännu 1770 kan Wargentin, då han som
sekreterare officiellt besvarar Johan
Wester-mans (Liljencrantz’) presidietal, fälla uttrycket
»i en Oeconomisk Vetenskaps Academie, sådan
som vår». Man skall blott icke tro, att den
ekonomiska verksamhet, som akademien
åsyftade och utövade, förlöpte utan inre
meningsmotsättningar. När amiralen Theodor
Ankar-crona 1744 håUit sitt bekanta presidietal »om
förbindelsen emellan landtbruk, manufacturer,
handel och sjöfart», i vilket han särskilt
förordade lantbruket, utbröt en livlig diskussion
(också i tryck) angående frågan om
näringamas företräden. Genom akademiens
prisfrågor omhuldades även de praktiska syftemålen.
Bland ledamöterna voro många affärsmän samt
representanter för kommerskollegium och
manufakturkontoret. Ibland möttes mer än eljest
teori och praktik, t. ex. i gruppen av bergsmän
och bruksidkare. Det påfallande stora antalet
läkare bland ledamöterna vittnar också om
utilism, blott av mera mänsklig än ekonomisk
art. Teknikerna i akademien finner man
särskilt bland fortifikations- och
artillerioffice-rama. Över huvud var akademien denna tid
icke minst verksam som lantbruks- och
ingenjörsvetenskapsakademi samt som läkarsällskap.
Jämsides med den praktiska verksamheten
framväxte sakta men säkert den rena
naturforskningen, som småningom skulle taga
ledningen i akademien. Ända från början utgav
akademien även naturvetenskapligt behövliga
och viktiga studier. Museet eller naturalie-
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
