- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
439

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Landväxter i Antarktis. Jordens sydligaste flora, av C. Skottsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTARKTIS’ LANDV ÄXTER

slag i slag, och det visade sig,
att även om floran i
jämförelse med den arktiska är
synnerligen fattig, så är den
dock vida rikare än vad
Hoo-ker förmodade, och
Cock-burnön som dess sydligaste
hemvist har på västsidan av
Grahamsland slagits med
åtskilliga breddgrader. Under
Charcots andra expedition
samlades på en liten ö vid
nordsidan av
Margueritebuk-ten, lat. 67° 43’, 16 arter
mossor och 12 arter lavar, och
detta rekord föll under Rymills nyligen
avslutade forskningsfärd, under vilken man av hans
karta och route att döma bör ha funnit
åtminstone lavar ännu vid 71° på Alexander I:s land.

Vända vi oss nu till Östantarktis, sålunda det
område, som sträcker sig från Weddellhavet
österut runt halva jorden till Rosshavet, så
ligger kustlinjen här till större delen vid
polcirkeln eller föga sydligare men böjer vid
Rosshavet skarpt av mot söder och är mellan 70°
och 78° direkt åtkomlig från havet. Den förste,
som härifrån hemförde växter, var norrmannen
C. Borchgrevink 1900, som på 74° 25’ upptäckte
2 mossor och några lavar. Scotts och
Shackle-tons expeditioner ha betydligt vidgat
kunskapen om detta områdes — Sydvictorialands —
flora, och åtminstone ett 10-tal mossor och ett
40-tal lavar ha påvisats mellan 77° och 78°.
Från de mot norr vettande kusterna är däremot
ytterst litet känt, 1 mossa och 3 lavar från
Kej-sar Vilhelm II :s land och 5 mossor samt ett
antal lavar från det omedelbart öster därom
liggande Drottning Marys land, på båda
ställena vid polcirkeln. I förbigående må
anmärkas, att varje nytt kuststycke, som siktats, fått
ett nytt namn, så att vi nu på kartan ha över
20 dylika »länder», mellan vilka väl endast i
undantagsfall några bestämda gränser finnas.

Mount Helen Washington, visande platsen för häckande Pagodroma nivea
samt växtlokalen. Efter Siple.

Det vore kanske lämpligare att, såsom ibland
sker, kalla dem »kuster». Växtlivet ansågs väl
också bundet till kusten och öarna, där här och
var en smula mark, oftast i form av branta
klippväggar, erbjuder vissa möjligheter. Även
i de längst mot norr framskjutna områdena
är klimatet utomordentligt hårt, sommaren
ytterst kort och marken blott några timmar om
dagen under högsommaren upptinad och då
endast i ytan. Man är snarast förvånad över att
över huvud taget någonting alls kan trivas under
dessa omständigheter, ja, att fanerogamer dock
förekomma. På åtskilliga ställen inom
Gra-hamslandområdet har jag anträffat slutna,
frodiga mossmattor, representerande kulmen av
den antarktiska tundra vegetationen; även under
årets varmaste månad, januari, voro de
hård-frusna ännu sent på morgonen och tinade upp
först fram på dagen. Att man på de
nunatak-ker, som titta upp ur inlandsisen i Konung
Edvard VII:s och Marie Byrds land — mellan
vilka väl ingen geografisk gräns kan dragas —,
skulle finna en flora, lika rik, om icke
rikare än i Sydvictorialand, hade väl ingen
väntat sig, än mindre, att man blott få
breddgrader från Sydpolen och inne i hjärtat av
Antarktis skulle träffa makroskopiskt växtliv. Så
är dock fallet, och detta är en av den andra

439

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free