Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Filmcensuren i Förenta staterna, av Ruben G:son Berg - Interpellationer och enkla frågor. Det nya frågeinstitutets första tillämpningar, av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGEINSTITUT
»The mad day of Europé», én samtidsskildring,
där Ryssland, Tyskland och Italien
behandlades, ansågs alltför farlig och godkändes
naturligtvis icke. Ett tacksamt historiskt motiv,
som länge varit ifrågasatt till behandling men
som ingen vågat sig på, är Alamos belägring
1836. Texas tillhörde då Mexiko, vars diktator,
Santa Anna, en trolös och oduglig despot,
genomdrev en ny författning, vilket framkallade
uppror i Texas. Dess huvudstad, San Antonio,
intogs av mexikanerna efter förbittrade strider.
Vildast och ryktbarast vart den sista scenen.
180 texaner hade blivit instängda i katedralen
San Fernando, franciskanernas gamla kapell,
som burit namnet Alamo. Santa Annas
soldater slaktade samtliga modiga försvarare. »Kom
ihåg Alamo!», var fältropet, när Samuel
Houston några månader senare vann en lysande
seger över mexikanerna vid San Jacinto, tog
Santa Anna till fånga och gjorde Texas fritt.
Att denna avgörande episod i Texas’ historia
ännu inte kan skildras på den vita duken, ehuru
hundra år förgått sedan dess, därför att det
inte skulle kunna ske utan att »sätta
mexikanerna i ett obehagligt ljus», vittnar om en
ytterst feg, kommersiell syn på filmens
rättigheter. — Att ingen studio ville göra filmen
»Greta Garbos liv och kärlek» kan inte väcka
någon förvåning — filmer om filmstjärnor äro
inte tillåtna.
Du skall icke stöta någon, heter det, en i
och för sig bra och tilltalande grundsats. Men
det är omöjligt att säga någonting utan att stöta
någon. Hollywood, säger Redman, har därför
gjort till sitt rättesnöre att inte säga något, en
regel, som dikterats av affärspolitiken, ty
producenterna äro affärsmän och ingenting annat,
vilket de själva förklara med bestämdhet. »De
förfoga över den största rikedom på
konstnärlig och teknisk talang, som någonsin samlats
tillhopa på denna jord, men ha kanske inte det
minsta begrepp om hur de skola bruka den.
De förfoga över det mäktigaste uttrycksmedel.
som någonsin skapats, så länge världen funnits
till, men det är möjligt, att de inte veta av att
de nyttja detta medel till att inte säga
någonting», slutar kritikern.
Denna amerikanska kritik, som återfinns i
böcker och tidskrifter liksom hos europeiska
författare, är helt och hållet social och kräver,
att filmen inte bara skall vara »showmanship»
och »entertainment» utan också bli ett medel
av samhällelig betydelse. Den har möjligheter
i mängd, hittills obrukade, att vid sidan om
teatern och till stor del på samma sätt bidraga
till utvecklingen, säga något, vilja något,
uträtta något för människosläktets bästa.
Ruhen G:son Berg.
INTERPELLATIONER OCH
ENKLA FRÅGOR.
DET NYA FRÄGEINSTITUTETS FÖRSTA
TILLÄMPNINGSAR.
Redan år 1867, vid den första riksdagen
efter representationsreformen, beslöt Andra
kammaren reglera kammarledamöternas rätt att
framställa interpellationer till statsråden,
varvid mönstret delvis hämtades från den
danska riksdagen. I Första kammaren fick
inter-pellationsinstitutet fritt och formlöst utveckla
sig ända till 1912, då det även i denna
kammare normerades i enlighet med de
stadgan-den, som gällt i medkammaren. Ifrågavarande
regler ha aldrig fått plats i grundlagen — i
detta fall riksdagsordningen —, ej heller i de
för bägge kamrarna gemensamma s. k.
regle-mentariska föreskrifterna utan ha införts i den
för varje kammare enskilt gällande
ordnings-Stadgan. Principiellt har det alltså hela tiden
hävdats, att interpellationsrätten utgjorde ett
informations- och kontrollmedel, som föUe
utanför grundlagens ram utan att därför vara
2—NFM39:7
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
