Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Interpellationer och enkla frågor. Det nya frågeinstitutets första tillämpningar, av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGEIN STITUT
I och med frågeinstitutets införande kunde
man förmoda, att antalet interpellationer
skulle något minskas. En jämförelse med
nästföregående tio år ger följande resultat:
1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939
F.K. 9 8 12 9 6 9 10 10 17 10 8
A. K. 19 13 17 25 27 28 23 28 21 22 21
Då medeltalet interpellationer åren 1929—38
är 9,8 i Första och 22,i i Andra kammaren, kan
man närmast konstatera, att minskningen är
så ringa, att den i och för sig skulle kunna
förklaras utan hänsynstagande till
frågeinstitutets införande och att de framställda
frågorna uteslutande skulle kunna beteckna
sådana informatoriska spörsmål, som eljest ej
skulle ha bragts å bane. En undersökning av
de enkla frågornas sakliga innehåll bekräftar
dock icke riktigheten av ett sådant generellt
antagande. Bland frågorna kan man nämligen
urskilja två huvudgrupper: den ena rör
aktuella utrikes- eller försvarspolitiska frågor och
den andra avser mera allmänt vissa enkla
upplysningar om regeringens planer. Åtskilliga
av den förra gruppens spörsmål skulle eljest
säkerligen ha framförts i interpellationsform,
varigenom antalet interpellationer vid årets
försvars- och utrikespolitiskt laddade riksdag
i ty fall med all sannolikhet skulle ha stegrats
över det normala. Genom frågeinstitutets
tillkomst ha riksdagsmännen alltefter ämnets art
fått valfrihet mellan den mera tungrodda
in-terpellations- och den smidigare frågeformen.
Den slutsatsen ligger därför närmast till hands,
att antalet eljest antagliga interpellationer
minskats genom att vissa spörsmål nu kunnat
avskiljas och tagas frågevägen, samtidigt som
vissa informatoriska frågor framställts, vilka
annars icke skulle ha kommit före.
Trots att de enkla frågorna framställas utan
något kammarens medgivande, har det
anmärkningsvärda inträffat, att samtliga frågor
besvarats. På ett par undantag när ha samtliga
frågor dessutom besvarats vid första
onsdagsplenum efter frågans framställande;
uppskovet har aldrig sträckt sig längre än till
näst-följande frågedag. Regeringens ledamöter ha
följaktligen på allt sätt främjat
frågeinstitutets utförande i levande livet och tillika
medverkat till att göra det till det aktuella och
snabba kontrollmedel, som avsetts.
Förhållandet är så mycket mera anmärkningsvärt, som
av de framställda (och godkända)
interpellatio-nerna icke samtliga besvarats och åtskilliga
dessutom i likhet med tidigare besvarats först
flera månader efter det de framställts. Av
Första kammarens 5 godkända, icke återtagna
interpellationer har sålunda 1 lämnats
obesvarad, och av Andra kammarens 21 gäller
detsamma om 3 — det bör härvid dock
inskjutas beträffande den i Första kammaren
obesvarade interpellationen (hr Lindhagens första
Ålandsinterpellation), att utrikesminister
Sandler —■ veterligen utan precedensfall —
överlät åt partiernas förtroenderåd att
bestämma om de önskade en Ålandsdebatt, något
som de ej insisterade på,i och tillika bör
observeras, att en av de i Andra kammaren
obesvarade interpellationerna framställdes först i
riksdagens slutbrådska. I förhållande till den
icke ringa frekvensen obesvarade
interpellationer under senare år — cirka en tredjedel i
bägge kamrarna^ — beteckna regeringens
tillmötesgående svaromål i år från riksdagens
synläge ett framsteg, som är värt observation.
Även om den ökade frekvensen interpellations-
1 Det kan härvid förtjäna omnämnas, att hr
Lindhagen kombinerade båda instituten på så sätt, att
han framställde en fråga för att få utrönt när han
kunde förvänta svar på sin interpellation.
2 Det bör härvid inskjutas en varning mot att
kritiklöst använda en statistisk metod och låta antalet
obesvarade interpellationer tjäna såsom ett i allo
rättvisande uttryck för graden av regeringens
tillmötesgående mot riksdagsledamöterna: en del
interpellationer kunna nämligen faktiskt till fyllest
besvaras genom framläggande av propositioner eller genom
upplysningar i de ordinarie riksdagsdebatterna eller
också pä grund av händelsernas utveckling förlora
aktualitet och därför ej tarva svar.
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
