Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Atmosfäriska radiostörningar, av Harald Norinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOSTÖRNINGAR
Bild 1. Turpains s. k. cndograf. Efter Loisel.
avsedd för mottagning av trådlösa
telegrafsignaler. Det blev Marconi förunnat att vid
ungefär samma tidpunkt inlägga sin engelska
patentansökan, vilken gick ut på att med en
liknande anordning upptaga trådlösa
telegrafsignaler.
Popovs anordningar vunno snart efterföljd,
och i stället för ringklockan införde man
känsliga mikroamperemetrar, som tilläto en
registrering av störningarna. Det visade sig, att man
som kohär med fördel kunde använda en så pass
enkel anordning som några korslagda synålar.
Fransmannen Turpain förbättrade avsevärt
registreringsapparaterna, och sådana, vilka
gingo under namnet ondografer, blevo på sin
, 1
! t|i ’l
i t ’■ k. ,<1.1 iiih .’ i! n,,)^
Kl. 18
Kl. 24
Bild 2. Atmosfäriska störningar, registrerade med
Efter Loisel.
tid ganska utbredda. En sådan apparat av
Turpains typ återgives på bild 1. En
registrering med densamma under tiden från kl. 6 på
kvällen till kl. 6 påföljande morgon är återgiven
på bild 2. Man ser av denna, att störningarnas
intensitet, vilken är relativt svag vid
registreringens början kl. 18, hastigt stiger till höga
värden vid omkring kl. 21. Senare inträder en
temporär sänkning, åtföljd av en stark
stegring under nattimmarna. Man trodde på sina
håll, att ondograferna med fördel kunde
användas för väderleksförutsägelser — en åsikt, som
dock snart nog jävades av erfarenheten.
De för studium av störningarna konstruerade
apparaterna kopplades till lämpliga
antennsystem och tilläto alltså en registrering under
dygnets timmar av störningarnas växlande
intensitet. På vissa observationsorter insamlades
på detta sätt ett omfattande material av sådan
karaktär, att det tillät vissa slutsatser
exempelvis i fråga om störningsintensitetens ändring
med tiden på dygnet och med årstiden.
Observationerna från mellaneuropeiska stationer
gåvo vid handen, att störningarna, när man
räknade med sådana, som icke voro alltför
avlägsna, hade sin största intensitet mellan kl.
3 och 4 på eftermiddagen och sin minsta mellan
kl. 4 och 8 på morgonen. Denna ändring med
tiden på dygnet sammanföll mycket väl med
fördelningen av det relativa antalet åskväder
under dygnets olika timmar —
alltså ett tydligt bevis för det
intima sambandet mellan de två
nämnda fenomenen. Även det
relativa antalet störningar under
olika månader visade ett utpräglat
största antal under sommaren —
närmast i juli månad — och ett
minsta antal under vintern i
januari—februari. Även här fann
man alltså en slående
överensstämmelse med den årliga
variationen för åskväder — dessa
Kl. 6
ondografen.
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
