Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Atmosfäriska radiostörningar, av Harald Norinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOSTÖRNINGAR
kommit till användning, när det gällt att
närmare studera ursprungskällorna för långväga
störningar. Det är särskilt fransmannen Bureau,
som utfört och fortfarande bedriver ett
omfattande forskningsarbete på detta område.
På bild 5 återgives en typisk registrering av
störningscentra, upptagen med Bureaus
apparater vid Saint-Cyr utanför Paris, under tiden
28—29 sept. 1934. Riktningarna till
störningscentra angivas på bilden med de vanliga
väderstrecksbeteckningarna. Tiden på diagrammet
varierar från den yttre ringen, vilken
betecknar kl. 16 den 28 sept. in mot centrum, där man
finner kl. 8 den påföljande 29 sept. Av bild 5
framgår, att man har ett typiskt
störningscentrum i söder på eftermiddagen (längst ned
på bilden), vilket försvinner mellan kl. 22 och
23. Frampå natten uppträder ett nytt
störningscentrum i registreringen mellan v. och
s. v. Detta orsakas av störningar från den
amerikanska kontinenten. Att en samtidig
registrering av störningar från två så vitt skilda
stationer som Paris och Tunis i Nordafrika i stort
sett visar en allmän överensstämmelse i den
dagliga variationen framgår av bild 6, som
visar störningarnas dagliga gång för de två
stationerna för tiden från kl. 9,45 på förmiddagen
till kl. 23,30 på kvällen. Vid kl. 6 på kvällen
inträder en stark sänkning för stationen utanför
Paris (Saint-Cyr). Denna återfinnes icke i
Tunis. Därav kan man på grund av
impulsernas avtagande i intensitet med avståndet draga
den slutsatsen, att störningscentrum ligger
betydligt närmare Tunis än Paris.
Det visade sig alltså genom dylika mondiala
undersökningar i fråga om belägenheten av
störningarnas centra, att vissa världsdelar
uppvisade mycket markerade störningsområden,
på vilka man kunde styra in sig med
radio-pejlingsapparaterna. De mest framträdande
störningscentra befunno sig enligt
undersökningarna i Afrika, i Sydamerika och i
Nordamerika med Mexikanska bukten. Genom lik-
nande undersökningar, utförda i Australien,
kunde man även lokalisera störningscentra till
Ostindiska öarna samt södra Australien.
Intensiteten i störningarna från dessa centra hade
Tunis J/ Kc/i
Bild 6. Samtidiga registreringar av atmosfäriska
störningar i Paris och Tunis.
en utpräglad både daglig och årlig variation
och stod i tydligt samband med utvecklingen
av de huvudsakligen tropiska åskväder, vilka
vissa årstider samtidigt med regnperioderna
uppträda över de nämnda områdena.
Anmärkningsvärt nog saknar den stora asiatiska
kontinenten nästan helt sådana störningscentra,
om man nu bortser från störningar i vissa
områden, vilka gränsa till Indiska oceanen. I
Europa uppträder även ett mindre
störningscentrum under våren, lokaliserat särskilt till
Alperna.
Som vi redan påpekat, är sambandet mellan
åskväder och atmosfäriska störningar mycket
utpräglat, och vid sidan om de nyss
uppräknade fasta störningscentra utgöra exempelvis
över olika delar av Europa uppträdande, mera
tillfälliga åskväder störningsområden, som lätt
låta sig lokaliseras genom systematisk
radio-pejling.
Det förtjänar i detta sammanhang framhållas,
att de våglängder, som man funnit att
apparaterna arbeta mest gynnsamt på, äro vida längre
än den längsta rundradiovåglängden, och de
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
