Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Fornegyptisk djurkult. Märkliga fynd i Hermopolis' tempelnekropol, av Gunhild Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURKULT
En folklig kult av Osiris-Apis, ett slags
abstraktion av alla de döda tjurgudarna, uppstod, i
vilken efter hand många av de till Egypten
invandrade grekerna livligt deltogo. Gudens
svårsagda namn förvandlade dessa till Sarapis.
När så makedoniern Ptolemaios I, vilken efter
Alexanders död blivit Egyptens härskare, sökte
efter en gud, vars kult kunde bilda ett
föreningsband mellan hans grekiska och egyptiska
undersåtar, valde han Sarapis. Under hela den
kulturellt lysande ptolemaiertiden dyrkades
sedan den som en mogen man av grekisk typ
avbildade Sarapis i huvudstaden Alexandria som
det hellenistiska Egyptens högste gud (bild 2).
Onekligen bra marscherat av en duktig liten
bondtjur från Memphisslätten, även om
vandringen mot ärans höjder varade tre årtusenden
och vistelsen där blott lika många sekel. Sedan
romarna erövrat Egypten, tycks nämligen
Sara-piskulten ha förlorat sin betydelse, medan den
uråldriga Apiskulten i Memphis triumferande
fortlevde. Den siste Apis, om vilken hävderna
förtälja, installerades år 362 under Julianus
Avfällingen.
Ungefär samtidigt med anläggningen av
Serapeum, alltså under 1200-talet, visa sig
tecken till att hela djurarter åtminstone lokalt
betraktades som heliga. Ett både rörande och
komiskt exempel härpå kom i dagen under
British Schools grävningar i Kau på 1920-talet.
Man fann nämligen två »gravar», till brädden
fyllda med söndriga sminkvaser och
småskulp-turer av flodhästelfenben jämte flera ton mer
eller mindre fossila ben av samma djur. Av ett
annat fynd framgick, att traktens befolkning
vid denna tid dyrkade en för övrigt okänd
flodhästgud. Tydligen, ansågos vaserna på grund av
materialet så laddade med helighet, att de ej
kunde slängas på sophögen. Samtidigt
begravdes pietetsfullt de uråldriga flodhästben, som
råkade komma i dagen under grävningar.
Under de följande århundradena fortsatte
egypterna på den inslagna vägen, tills slutligen
varje medlem av någon djurart, som kunde
sättas i förbindelse med en gud, betraktades
som helig och okränkbar. Herodotos, som c:a
450 f. Kr. besökte Egypten, har livligt skildrat
de dåvarande förhållandena. En del djurarter,
bl. a. kattor (bild 5), hundar och kor, falkar
och ibisfåglar, faraoråttor och ett par
fisksorter, voro heliga i hela landet och följaktligen
fullständigt fridlysta. Andra djurslag, såsom
flodhästar och krokodiler, voro heliga blott i
vissa trakter men omhuldades där på det
omsorgsfullaste. Åsynen av ett par heliga
krokodiler med guldörhängen och armband
på frambenen har tydligen gjort ett djupt
intryck på honom. Han berättar även, att man
vid eldsvådor räddade husets kattor, innan
man grep sig an med släckningsarbetet. Den,
som avsiktligt dödade ett heligt djur, blev
avrättad. När det gällde de särskilt sakrosankta
kattorna och ibisarna, bestraffades även ett
dråp i misshugg på samma sätt.
Att Herodotos icke överdrev framgår av de
svindlande mängder djurmumier från sen tid,
som kommit i dagen. Varje heligt djur måste
ju nämligen i likhet med människan
ritual-enligt balsameras och begravas för att komma
i åtnjutande av evigt liv. Särskilda
djurkyrkogårdar anlades. Vid Beni Hasan ha t. ex. så
oöverskådliga massor kattmumier fått sin sista
vilostad, att en representant för den krassa
nutiden satt upp en fabrik för konstgödselämnen
där. I Abydos, dödsguden Osiris’ heliga stad, fann
man 1914 en stor ibisnekropol från romartiden
med ovanligt präktigt utstyrda mumier (bild 7).
Enligt Herodotos förde emellertid personer
med ekonomiska resurser helst liken av vissa
djurarter till deras respektive gudars
huvudtempel för att där begrava dem. Särskilt
nämner han kattor och ibisar. Det ovan nämnda
fyndet i Hermopolis bereder oss för första
gången tillfälle att studera en dylik
tempel-nekropol i stor stil.
Upptäckten gjordes av Kairouniversitetets
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
