Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Fornegyptisk djurkult. Märkliga fynd i Hermopolis' tempelnekropol, av Gunhild Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURKULT
människogestaltade guden Ptah i Memphis, vars
själ under invigningsceremonierna antogs taga
sitt säte i hans kropp. Apiskultens framskjutna
ställning berodde säkerligen blott på att
Memphis under lång tid var rikets huvudstad.
Det var endast logiskt, att man i äldsta tider
även ägnade sin dyrkan åt representanter för
de på något sätt hemlighetsfulla djurslagen,
t. ex. de i skymningen kringsmygande
schaka-lerna, och de särskilt farliga, t. ex. lejonen och
krokodilerna. Den tyske egyptologen Sethe har
påpekat, att den äldsta avbildningen av den
krokodilhövdade guden Sobk visar honom som
en krokodil, liggande i en inhägnad framför ett
litet kapell. Det tyder på att han ursprungligen
varit en levande krokodil, som man dyrkat i
hopp att genom hans förmedling uppnå ett
modus vivendi med hela den besvärliga
djurarten. En onekligen frestande hypotes är, att de
övriga djurgudarna skulle ha genomgått samma
utveckling från levande fetischdjur till verkliga
gudomligheter, medan enstaka exemplar, såsom
Apis och Mnevis, av någon anledning
kvar-stannade på det ursprungliga stadiet. Thot skulle
då en gång i urtiden ha varit en helig ibisfågel,
som från sin inhägnad sorgset betraktade de
gravitetiskt kringklivande fria kamraterna.
Under de äldre historiska perioderna intogo
djurkulterna, såvitt man vet, en mycket
blygsam plats inom den egyptiska religionen.
Varken Apis eller de enstaka djur, som underhöllos
i respektive djurgudars tempel, tyckas ha spelat
någon större roll för folket i dess helhet. Under
världsväldets tid, då Egypten var den gamla
Orientens förnämsta makt, stegras emellertid
av okänd orsak intresset för de heliga djuren,
främst för guden Apis. På typiskt egyptiskt
sätt yttrar sig detta uppflammande intresse
framför allt i de ståtliga gravanläggningar, med
vilka man nu hedrar de hädangångna
Apistjurarna. Säkerligen fingo de även i äldre tider
en hederlig begravning, men den torde ha ägt
rum under enkla former. Den första bevarade
Bild 2. Sarapishuvud.
Apisgraven vid Memphis, en schaktgrav med
tillhörande kultkapell, uppfördes c:a 1400 f. Kr.
av Amenophis III — den ryktbare Echenatons
far. Vid mitten av 1200-talet f. Kr. lät så
Ramses II anlägga Serapeum med långa
underjordiska gångar, på ömse sidor om vilka
gravkamrar inhöggos för de efter alla konstens
regler balsamerade djuren. Officiella minnestavlor
angåvo datum för varje särskild tjurs födelse,
installation, död och begravning. För deras
dödskult uppförde Ramses II ett gemensamt
tempel med rikliga stiftelser för dödsoffren.
Kostnaderna för den döde Apis’ balsamering
och begravning stegrades under seklernas lopp.
Man vet, att de under romarväldets dagar
upp-gingo till bortåt en halv million kronor, vilken
summa tycks ha anskaffats genom
tvångsbeskattning av Egyptens alla tempel.
Under sådana omständigheter är det icke
överraskande, att de döda Apisarna blevo
farliga konkurrenter för den levande kollegan.
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
