Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Fornegyptisk djurkult. Märkliga fynd i Hermopolis' tempelnekropol, av Gunhild Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURKULT
stora expedition, som under ledning av
professor Sami Gabra sedan vintern 1932—33
utför systematiska grävningar i västra delen
av Hermopolis. Här som annorstädes lågo
kyrkogårdarna väster om den egentliga staden
uppe i ökenterrängen. Under en tolv meter
hög sanddriva stötte expeditionen 1935 på en
låg pelarrad, vilken kunde följas på en sträcka
av 75 m. Tydligen hade den tillhört en
inhägnad. Av detta ganska mångtydiga fynd drog
Gabra den till synes väl sangviniska slutsatsen,
att han funnit det av de klassiska författarna
omtalade Ibitaphion, den ort, där Thots präster
ägnade sig åt att uppföda, vårda och begrava
ibisfåglar. De följande årens grävningar ha
visat, att Gabra verkligen gissade rätt.
Vintern 1936—37 framgrävde han först
ytterligare 275 m av inhägnaden. Återstoden har
försvunnit. Den har en gång omslutit ett öppet
område av monumental karaktär, en förgård
eller processionsväg. Mitt på den öppna gården
ligger en jättelik brunn, vars 35 m djupa schakt
når ned till grundvattensnivån. Vattnet fördes
genom en murad ränna till en 16 m djup
cistern, från vilken det sedan hämtades upp
efter behov. Kring brunnen hade egypterna
med vanlig hortikulturell skicklighet trollat
fram ett konstgjort paradis av svalkande
grönska. Schakt i berggrunden hade fyllts med
matjord, i vilken anträffades rötterna av
doum-palmer samt grenar av prydnadsväxter, vilka
ännu icke äro botaniskt bestämda. Nära
trädgården låg en kupoltäckt bassäng, som Gabra
anser ha varit ibisamas plaskdamm. Trots
trädgård och damm är det svårt att förstå hur
dessa sumpfåglar, släktingar till våra storkar,
kunde trivas så högt uppe i ökenterrängen.
Kanske övervann man deras betänkligheter
genom vingklippning.
Efter att ha undersökt varje tum av marken
längs en sträcka av ett par kilometer lyckades
Gabra redan samma säsong finna två
nedgångar till den underjordiska gravstad, om vars
existens han var så fast övertygad. Följande
grävningssäsong fann han en tredje.
De hittills kända partierna av nekropolen
äro alla anlagda på samma sätt. En sluttande
tunnel leder ned i berggrunden. I dennas golv
ha trappsteg inhuggits, vilka överklätts med
polerade stenplattor (bild 8). Nedanför
trappan öppnar sig ett invecklat system av med
varandra kommunicerande större och mindre
korridorer, vilket Gabra benämner galleri. Det
från nedgången kommande ljuset når
naturligtvis inte långt i denna labyrint. Här och var
förekomma emellertid ljusbrunnar, vilka
samtidigt tjänstgöra som synnerligen behövliga
friskluftsintag. På vilket djup under markytan
anläggningen befinner sig säger Gabra icke.
Att det måste vara betydande tycks dock
framgå av att en av de 1937 upptäckta nedgångarna
har 120 trappsteg. Åtskilliga av de stora
korridorerna äro ej mindre än 120 m långa, medan
takhöjden är 6 m och bredden 4,5 m. Till
jämförelse kan här nämnas, att Serapeums
gångar ha en sammanlagd längd av 450 m
och att gångarna i Egyptens största klippgrav
sammanlagt äro 155 m långa. Enbart de bägge
först upptäckta gallerierna sträcka sig över ett
område av något mer än 40 000 m^, vilket
ungefär motsvarar fyra kvarter i en svensk
stad. De anförda siffrorna visa till fullo, att
djurnekropolen är en även efter fornegyptisk
måttstock enorm anläggning. Men så har det
också arbetats på den under sekler. Självklart
är nämligen, att man måste ha anlagt en eller
ett par korridorer i sänder och därpå utvidgat
det underjordiska gatunätet, tills det blev för
besvärligt att transportera stenmassorna från
de avlägsnare delarna till trappan. Då började
man en ny anläggning.
En del av de underjordiska gravgatorna i de
bägge först upptäckta gallerierna ha på ömse
sidor stora rum, vilka från golv till tak äro
proppade med mumier av ibisar eller babianer,
allesammans tyvärr förkolnade. Det förefaller.
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
