Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Fornegyptisk djurkult. Märkliga fynd i Hermopolis' tempelnekropol, av Gunhild Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURKULT
som om en eldsvåda härjat vid något tillfälle,
möjligen anlagd av gravplundrarna, vilka
grundligt undersökt bägge gallerierna. Längs
andra korridorer äro väggarna fulla av nischer, i
vilka djurens små kistor stått. Öppningarna ha
tillslutits med en platta utan inskrift, på vilken
ibland det avlidna djurets bild förekommer.
Framför nedgången till varje galleri finns
en öppen plats med ett tvårummigt kapell samt
ett i fria luften placerat stort altare, säkert för
dödsoffer. Bäst bevarat tycks detta komplex
vara framför tredje galleriet (bild 9). Två
kunganamn visa här, att man börjat
anläggningsarbetena under Alexander den stores c:a
310 avlidne unge son och fortsatt under hans
efterträdare Ptolemaios I. Litet i skymundan
ligger här också den verkstad, i vilken djuren
balsamerades. Golvet är täckt av ett
asfaltlik-nande ämne, och cylinderformiga behållare med
intorkat balsameringsmaterial ligga slängda här
och var. Vid östra väggen står alltjämt den med
ett ominöst dräneringshål försedda bänk, på
vilken de små kropparna legat under behandlingen.
Av Gabras skildring tycks framgå, att
tredje galleriet är ännu ståtligare än de
föregående vinter funna. En labyrint av
breda korridorer, svepta i ett
hemlighetsfullt dunkel, möter besökarens blick, när
han vandrar utför den långa trappan.
I detta galleri finnes även ett
underjordiskt tempel, ett långsmalt rum med en
nisch i fonden (bild 11). Effektfullt belyst
genom en ljusbrunn i sidoväggen tronar i detta
i klippväggen inhuggna naos en kultbild av
babianen Thot, krönt med månskivan. Att
som här finna en kultbild i sin ursprungliga
infattning är mycket sällsynt. Måhända är
fyndet unikt. Nischens dörrar, som fordom
högtidligen öppnades och åter förseglades
av den officierande prästen, ha försvunnit.
Förmodligen voro de guldbeklädda. För
övrigt är den lilla helgedomen väl bevarad.
På bilden ser man till vänster tre trappsteg,
som föra upp till ett altare. I väggarna finnas
de vanliga gravnischerna. Tyvärr voro alla
tomma utom en. I denna vilade orörd en
omsorgsfullt svept babian med sina guldamuletter
i behåll. Även korridorernas nischer äro
fullständigt tömda. Av någon anledning ha även
mumierna försvunnit.
Även sistlidna vintersäsong arbetade
expeditionen i samma galleri, och två nya korridorer
öppnades. Av Gabras något dunkla
beskrivning synes framgå, att de ursprungligen haft
en egen, sedermera igensandad ingång. Att de
från början måste ha varit en självständig
anläggning tycks för övrigt framgå även av själva
fynden, vilka datera dem till den saitiska
perioden. De äro alltså några århundraden äldre
än återstoden av galleriet.
Av en lycklig slump ha dessa korridorer ej
upptäckts av gravrövarna. Eftersom Serapeum
är fullständigt utplundrat, skänka de oss det
första tillfället att studera gravskicket i en
orörd djurnekropol av denna monumentala typ.
I den först öppnade korridorens väggar äro
som vanligt nischer inhuggna, i vilka
babianmumier vila. I en del av dem fann man även
babianbilder, förmodligen votivgåvor.
Igenmurade dörröppningar mellan nischerna ledde
till smala men djupa rum, proppade med
lerkrukor, innehållande ibismumier. Dessutom
funnos i krukorna hela mängder av statyetter
och bildgrupper av brons, trä och fajans.
Åtskilliga av dem ha ett betydande konstvärde.
Vanligast äro ibisfigurer, men även gudabilder
och bilder av donator själv förekomma. På
socklarna står ibland givarens namn, åtföljt av
en bön, att Thot, Hermopolis’ herre, måtte
skänka honom eller henne ett glatt hjärta och
ett långt liv. Det förefaller, som om de små
skulpturverken vore votivgåvor, offrade åt
Thot själv av personer, som vallfärdat till hans
tempel. I varje fall frapperas man av att
bönerna äro riktade till guden, ej till de heliga
fåglarna eller deras andar.
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>