- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
516

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Havsforskning. Meteorexpeditionerna och deras resultat, av Per Collinder - Emilie Högqvist. Ett livsöde ur vårt 1800-tals teaterhistoria, av O. Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAV SFORSKNING

inemot 1 000 kilometer ’ut från afrikanska
västkusten mellan Kanarie- och Kap Verdeöarna.
Den andra hade två olika uppgifter, dels att
utföra tre oceanografiska profiler mellan 15°
och 30° n. lat., alltså i höjd med de
nyssnämnda ögrupperna, mellan Afrikas kust i öster och
den 60 :e västliga längdgraden i väster, där de
amerikanska oceanografernas
undersökningsrevir vidtager, dels att undersöka det område,
där det kalla djupvattnet väller upp mot ytan
under Senegals och Rio de Oros kust.

Den vetenskaplige ledaren var
avdelningschefen i Deutsche Seewarte i Hamburg,
Regie-rungsdirektor O. von Schubert.
Expeditionen utförde tre tvärprofiler på
(tillsammans med lödningarna under Afrikas kust)
sammanlagt 18 000 kilometer eller inemot
hälften av i ordomkretsen och utförde fem
ank-ringar på oceaniska djup. Vid en av dem
överfölls expeditionsfartyget av oväder, medan det
låg ankrat på 3 000 meters djup. Kabeln måste
slitas av och ankarna lämnas, då de bitit sig
fast i bottnen. Sammanlagt omfattade resan
20 600 nautiska mil med 92 vanliga
oceanografiska stationer och 9 stationer, där fartyget låg
60 timmar. Ekolodningar utfördes varje kvart.

Bland de intressantare resultaten kan
nämnas, att »Ekobanken» norr om Små Antillerna
icke synes existera. I stället upptäckte
expeditionen 350 sjömil väster om Kanarieöarna
Atlantens största bank med en vidsträckt
un-dervattensslätt på 270 meters djup, där de
tidigare kartorna ange 5 000 meter. Denna bank
fick namnet Meteorbanken. I den Mittatlantiska
längsryggen, jordens mest jättelika bergskedja,
som stryker fram längs hela Atlanten och på
vilken de högsta topparna äro de små öarna
Tristan da Cunha i söder, Ascension och Säo
Paulo samt Azorerna i norr, finner man av
expeditionens lodningsprofiler inom 300—400
kilometers avstånd spår av parallella
bergsryggar, förmodligen alstrade genom veckning.

Genom att man lade ut automatiska vatten-

ståndspeglar på bottnen ute i Atlanten kunde
en registrering nås av tidvattenvågorna ute i
oceanen, och deras verkan på strömmarna
erhölls på ankarstationerna. Vid ett av tillfällena
höll man på att förlora pegeln, som fastnat
på 300 meters djup bland korallerna i Södra
Ekobanken, och två ankaren förlorades.

I expeditionsprogrammet ingick också
deltagande i Internationella
Golfströmsundersökningen, radiosonder och höjdvindsmätningar
med pilotballonger, magnetiska mätningar på
Tenerife och Gran Canarias samt
havsgeologiska undersökningar. Ekolodningarnas antal
uppgick till 20 000, och ankring utfördes på så
stora djup som 2 220 och 2 850 meter.

Bland de intressantare resultaten kunna
ytterligare nämnas kemisten Kalles
undersökningar av vattnets genomskinlighet, vilka bland
annat ådagalagt, att »rökpelare» breda ut sig
genom oceanen, sannolikt orsakade av
vulkanutbrott på oceanbottnen. Härigenom kan man
också erhålla ett medel att direkt följa
strömmarna, som man eljest i regel måste sluta sig
till genom indirekta metoder.

Ett annat intressant resultat, som rör
navi-geringen, var slutligen, att användningen av
polariserande glas gjorde det lättare att i tjocka
urskilja mötande fartyg, en upptäckt, som kan
få stor praktisk betydelse.

Expeditionen är ett glädjande bevis på en
livaktighet inom havsforskningen, som även
tagit sig uttryck i den nyligen avslutade
anglo-egyptiska undersökningen av Indiska oceanen
med »Mabahiss», i de amerikanska
oceanografernas ganska intensiva aktivitet i västra
Atlanten samt i mångårigt arbete med det
ant-arktiska forskningsfartyget »Discoverys»
expeditionsmaterial. Utrustad med ekolodning och
andra hjälpmedel, har den moderna
oceano-grafien stora möjligheter. Väldiga
arbetsuppgifter fattas icke heller. Stilla oceanen väntar
på sin utforskning. Även Östersjön är ännu
delvis ett mare incognitum. Per Collinder.

516

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free