Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Emilie Högqvist. Ett livsöde ur vårt 1800-tals teaterhistoria, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMILIE HÖGQVIST
Rollporträtt av Emilie Högqvist. 1 Georgina i »Kväkaren och dansösen», 2 Karl II i »Man kan vad man vill»,
3 Ofelia i »Hamlet».
tjog lyror, utklippta av guldpapper. »Scenen
skulle föreställa en trädgård, men då kulisserna
icke voro av natur att inge en rätt livlig
föreställning om någonting trädgårdsaktigt hade
man för att hjälpa upp saken ställt en gammal
trädgårdsspruta framme vid rampen såsom ett
slags symbol.» Publiken tog livlig del i spelet
och visade sin erkänsla för den förnämsta av
aktörerna genom att kasta in äpplen på scenen,
vilka den sålunda hyllade mitt i rollen helt
trankilt tog upp och förtärde. Efter
föreställningens slut följde ett improviserat efterspel.
»Åtskilliga av åskådarna företogo sig nämligen
att klättra upp på scenen för att taga de små
aktriserna i närmare ögnasikte. Mamsellerna
skreko och ville fly men blidkades snart
medelst några nävar nötter och litet danska
karameller.» Slutet på det hela blev en gemensam
förtäring, där brännvinet och punschen spelade
den viktigaste rollen.
Den andliga miljö, som dessa småteatrar
er-bjödo, var helt naturligt icke den bästa.
Åtskilliga bland åskådarna hade helt säkert icke
alldeles oskyldiga avsikter, då de ville bekanta
sig med de ungdomliga aktriserna. Den rykt-
bara barnteatern i Wien, som i konstnärligt
hänseende naturligtvis stod på ett vida högre
plan än den stockholmska, hade ungefär
samtidigt skarpt angripits på grund av den
immo-ralitet, som där utvecklades, och säkerligen voro
förhållandena på scenerna vid Oxtorget och i
Humlegården långtifrån hälsosamma för en
oerfaren ungdom. Man måste hålla detta i minnet,
då man bedömer Emilie Högqvists följande
levnadsbana. Icke heller var hennes hem någon
plantskola för dygden; moderns halvpublika
baler hade tämligen tvetydigt rykte. Den unga
blivande artisten bar således i viss mån på en
predestination för Kameliadamens miljö och
livsföring.
Hennes första verksamhet vid scenen var den
då för tiden vanliga: ett par års försöksarbete
vid ett landsortssällskap och därefter
elevskolan vid Kungliga teatern, sedan debutpartier,
oftast obetydliga småroller, så småningom större
uppgifter och därefter ett mer eller mindre
långvarigt experimenterande inom några av de
specialfack, som dominerade inom dåtidens
scenpraxis. Hennes första steg på tiljorna
möttes emellertid av en rätt syrlig kritik. Till en
518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
