Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Kräftpesten i Sverige. Dess härjningar och bekämpande, av Gunnar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄFTPEST
Bild 4. Kräftpestsvampens vävnad på en kräftas hud
(vid en led). — Efter Schäperclaus.
synes först växa in vid de mjuka ställena vid
lederna, såväl vid basen av benen som mellan
lederna på stjärtens undersida. Den sprider sig
sedan hastigt och förstör ganska snart
nervsystemet, varvid döden följer. På undersidan
och på benen växer svampen dessförinnan ofta
ut i form av små luddiga beläggningar vid
lederna, men stundom märkes knappast något därav.
Inkubationstiden synes vara 1 ä 2 veckor.
Härefter kan förloppet gå mycket snabbt, så att
kräftan dör redan inom 9—10 dagar.
Under sjukdomsstadiet krypa kräftorna gärna
omkring på grunt vatten, även under dagen,
ofta på mycket stela ben, varvid de höja sig
över underlaget. En pestsjuk kräfta låter även
oftast klorna hänga ned, så som av bild 6
framgår. På grund av sjukdomens hastiga förlopp
dö kräftorna i ett rikt kräftvatten tämligen
samtidigt, och stora högar av döda, ruttnande
kräftor och skalrester kunna då kanta strän-
derna. I andra fall åter märker man kanske
ingenting av sjukdomen, utan först frånvaron
av kräftor, när fisket skall börja, visar, att
någonting är på tok.
Kräftpestens spridning sker säkerligen främst
därigenom, att svamptrådar och -sporer
virvlas upp med andningsvattnet eller vid beröring
med andra pestsjuka kräftor fastna på
undersidan av djuren och därifrån växa in i kroppen.
Pestens spridning går därför alltid fortare, ju
rikare kräftbeståndet är. Huru länge svampen
kan leva i ett vatten, där kräftor icke finnas,
vet man ej. Flera fakta tala dock för att detta
är möjligt under ganska lång tid, måhända
under flera år. Om så är fallet, kan givetvis
sjukdomen finnas kvar i ett vatten, trots att
kräftorna äro borta.
På grund av att den huvudsakliga smittan
sker genom direkt överföring, sprider sig
pesten även uppför ett rinnande vatten, alltså mot
strömmen. Givetvis går dock spridningen
hastigare, när pesten först uppträder längre upp
i ett vatten, då ju svamptrådar och -sporer och
döda kräftor av strömmen föras nedåt
vattendraget.
Utom genom direkt överföring sprides
sjukdomen genom att fåglar eller andra djur
(uttrar) föra över pestsjuka eller döda kräftor från
ett vatten till ett annat. Och slutligen sker
spridningen säkert ganska ofta genom att sjuka
kräftor sumpas i ett obesmittat vatten eller genom
att svamptrådar och -sporer fastna på
fiskredskap, särskilt kräftburar och -håvar, som
överföras mellan olika vatten. Särskilt är
spridningsförmågan enligt företagna försök mycket
stor, om redskapen icke hunnit torka. På det
fuktiga garnet synes nämligen svampen finna
en lämplig grobädd, varför den där utvecklar
sig särdeles yppigt.
Klart är, att åtgärder av olika slag vidtagits
för att skydda våra kräftbestånd mot den
förhärjande sjukdomen. Omedelbart efter pes-
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
