Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Svenskt livräddningsväsen. Dess resurser och verksamhetsformer, av Torsten Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVRÄDDNINGSVÄSEN
SVENSKT
LIVRÄDDNINGSVÄSEN.
DESS RESURSER OCH
VERKSAMHETSFORMER.
Särskilda, genom statens försorg vidtagna
anstalter för åstadkommande av en fast
organisation för räddning av skeppsbrutna ha i
vårt land funnits sedan mitten av 1800-talet.
Den dykeri- och bärgningsverksamhet, som
jämlikt kungliga privilegier under tiden från
1600-talets slut till början av 1800-talet vid
våra kuster utövades av särskilda s. k.
dykeri-kompanier, kan emellertid sägas ha utgjort en
föregångare till ett ordnat livräddningsväsen.
Ett kompani, Södra dykerikompaniet, innehade
sålunda på grund av dylikt kungligt
privilegium, meddelat första gången den 26 april 1692,
exklusiv rättighet att för sig och
medintressen-ter uppfiska skepp och gods, som strandat
utefter kusterna av Skåne, Halland och
Bohuslän. Samma rättighet utefter rikets övriga
kuster tilldelades genom kungl. privilegium
den 19 maj 1729 det s. k. Norra
dykerikompaniet. Dessa kompanier fortsatte sin verksamhet
till utgången av år 1802. Från och med det
följande året uppdrog Kungl. Maj:t åt ett
kompani av nio lottägare att för en tid av 25 år
omhänderha verkställigheten av dykeri- och
bärgningsanstalterna. Detta kompani bedrev
sin verksamhet till medio av år 1831, vid vilken
tidpunkt verksamheten upphörde; kompaniet
var då ur stånd att längre fortsätta därmed.
Vid denna tidpunkt hade emellertid åtgärder
vidtagits för bildande av ett på aktieteckning
grundat bolag med uppgift att utefter kusten
från Haparanda till Strömstad foga anstalter
för sjönödlidandes räddning till liv och
egendom. Betalning för bolagets biträde skulle utgå
efter vissa närmare angivna procentsatser av
det bärgades värde. Bolaget skulle på närmare
uppgivna ställen upprätta 27 huvudstationer
och 18 biförråd. Tillhopa skulle sålunda finnas
anstalter vidtagna beträffande personal och
materiel på 45 platser. Det stort planlagda
företaget kom emellertid ej till stånd.
Genom ett kungl. brev den 10 juni 1831
anbefalldes i stället länsstyrelserna samt övriga
ämbets- och tjänstemän i de vid kusterna
belägna orterna att, i vad på dem ankomme,
befrämja verksamma åtgärder till de
sjönödlidandes undsättning till liv och egendom, och
det förklarades i brevet tillika, att Kungl. Maj:t
förväntade av samtliga kusternas invånare, att
de vid sådana tillfällen skulle beredvilligt
lämna hjälp och icke oskäligt stegra anspråken på
ersättning för biträde. Dykeri- och
bärgningskompanierna efterföljdes sålunda av en allmän
frihet men desslikes en allmän skyldighet för
kustbefolkningen att biträda med bärgning av
strandade fartyg.
Behovet av särskilda anstalter för räddning
av skeppsbrutna gjorde sig emellertid snart
med ökad styrka gällande. Sedan England, där
tanken på ett särskilt organiserat
livräddningsväsen väckts redan i slutet av 1700-talet, på
initiativ av det år 1850 stiftade sällskapet The
Royal National Lifeboat Institution erhållit ett
verkligt livräddningsväsen, vann exemplet
efterföljd i andra länder. I Sverige trädde
sålunda år 1855 två av staten inrättade
livräddningsstationer, båda förlagda till Skånes östra
kust, i verksamhet. Antalet av staten anlagda
och underhållna livräddningsstationer ökades
därefter successivt, så att år 1927, då den
senast tillkomna stationen vid Utklippan utanför
Karlskrona blev iordningställd, antalet dylika
stationer utgjorde 18. Av dessa har dock en
station, den vid Glommen på Hallandskusten,
från och med den 1 juli 1938 indragits.
Av nu återstående 17 stationer äro tre
belägna vid Gotlands kuster, en vid Ölands östra
kust, tre utanför Blekingekusten, nio vid
Skånes kust och en vid Hallandskusten. Vid
anordnandet av statens livräddningsstationer har
538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
