Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Uppsala domkyrkas restaurering. Ett långt gånget förfall kräver ett omfattande ingripande, av Edvard Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSALA DOMKYRKA
Fial med starkt förvittrat »tegelskaft».
fektionsvärde och vore representativ för den
tid, den till sitt yttre representerade».
Det långvariga dröjsmålet i fråga om
åtgärder till domkyrkans iståndsättande
berodde väsentligen på de ekonomiska
svårigheter, som oaktat oförneklig förbättring av
kyrkans ekonomi alltjämt uppreste sig mot varje
större företag. Därtill kom, att det ej var fråga
blott om iståndsättningen av kyrkans skadade
murverk. Jämväl många andra behov anmälde
sig, både sådana av olika tekniska slag och
sådana, som gällde inredningsfrågor med
betydelse för gudstjänsten.
Slutligen blev emellertid förstörelsen särskilt
på korfialema så svår, att verkligt förfall kimde
anses föreligga. Ingripande blev nödvändigt,
och 1932 ifrågasatte domkyrkosysslomannen
ånyo iståndsättningsarbeten på vissa korfialer,
vilka arbeten skulle ha försökskaraktär. Efter
vissa förberedelser beslöt emellertid
domkapitlet, där likväl olika meningar förelågo, att icke
fullfölja försöksföretaget, till vilket förslag
upprättats av professor L. I. Wahlman. Ett av
skälen härtill var, att det tillämnade
försöksarbetet syntes bli så dyrt, att det befarades låsa
fast kyrkans yttre iståndsättande vid ett visst
system, innebärande bl. a. fialernas
bibehållande. Vid något dylikt önskade domkapitlets
majoritet ej binda sig, enär densamma börjat
finna tvivelaktigt huruvida fialerna borde
bibehållas. Situationen blev emellertid allt
bekymmersammare. Man nödgades till
förekommande av ras förse många fialer med
spjäl-stöttningar och med surrningar av järntråd.
Tillståndet blev slutligen vintern 1933—34
sådant, att domkapitelsmajoriteten fann en
verklig restaurering numera ofrånkomlig.
Domkapitlet fann sig dock icke ha möjlighet ens till
utredning om restaurering. Med sju röster mot
två beslöt därför domkapitlet, vars majoritet
likväl synes ha hyst en viss farhåga, att en
kommande restaurering kunde bli alltför
omfattande, den 21 febr. 1934 att hos Kungl. Maj t
hemställa om en kommission av sakkunniga för
utredning angående restaurering av
domkyrkan. En av ledamöterna i minoriteten motsatte
sig restaurering och yrkade fullföljande av det
utav Wahlman föreslagna försöksarbetet. — I
skrivelse till Kungl. Maj:t erinrade domkapitlei,
om de bristfälligheter, som gällde
cementkonstruktionerna och murverket. Särskilt
framhölls, att fialskadorna krävde snabbt
ingripande. Men även andra byggnadstekniska
förhållanden berördes, nämligen tomspirornas och
yttertakens tillstånd. De bärande stommarna
där är o av järn och den yttre betäckningen av
kopparplåt. Det gällde härvidlag att förebygga
förrostning samt andra ogynnsamma
företeelser. — Vissa av domkapitlets arkivhandlingar
utvisa, att det utom redan berörda frågor
rörande kyrkans bestånd även finns vissa andra,
i de flesta fall av N. J. Söderberg
ursprimgli-gen väckta frågor rörande dess säkerhet eller
tekniska utrustning, vilka kunna komma
under prövning vid den stundande restaureringen.
Härvidlag må nämnas, att till följd av
beskaffenheten av den mark, varpå kyrkan är
uppförd, sättningar i murverket uppkommit och i
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
