Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik, av Manne Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VET.-AKAD:S FYSIKINSTITUT
upp till det fundament, varpå de känsliga
instrumenten äro placerade.
Genom en ingående analys av den från
atomerna utsända, optiska strålningen kan man
ernå kännedom om atomernas
energiförhållanden, vilka i sin tur betinga materiens struktur
och egenskaper. Ett av de mest användbara
hjälpmedlen vid studiet av den optiska
strålningen är gitterspektroskopet, och i institutets
utrustningsprogram ingår därför även en
git-teruppställning med största hittills realiserbara
effektivitet. Hela denna anordning, som för
närvarande är under montering, utföres på
institutets egen verkstad. Gitterspektroskopet
upptar helt ett rum på 11 X 7 m (104 på bild 1),
i vilket temperaturen, liksom i de förut nämnda
gitterrummen, kan hållas konstant på ett par
hundradels grader när. I detta fall är
ytterväggen, som saknar fönster, utförd i två
vertikala skikt med ett luftmellanrum. Luften i
detta mellanrum hålles i cirkulation och
passerar därvid genom en anordning, som ger
luften den önskade temperaturen. På så sätt
hålles hela den inre delen av ytterväggen vid
konstant temperatur av önskat gradtal.
Bland de experimentella anordningar, som
institutet förfogar över, må vidare nämnas ett
elektronmikroskop (bild 5), ävenledes utfört
på institutets egna verkstäder.
Elektronmikroskopet är en av den moderna fysikens senaste
landvinningar och möjliggör en väsentligt högre
förstoringsgrad än de vanliga, optiska
mikroskopen. Elektronmikroskopets höga
upplösningsförmåga tillåter ett studium av
materie-strukturer inom både den organiska och
oorganiska materien, som förut legat utanför våra
instruments räckvidd. Enligt preliminära
undersökningar, som utförts i Tyskland, där man
först upptog försök med elektronmikroskop,
synes det möjligt att med denna metod erhålla
bilder även av submikroskopiska bakterier och
av virus. Med elektronmikroskopets hjälp är
det redan möjligt att särskilja strukturer av
storleksordningen några milliondels mm. (Jfr
art. i häfte 2, 1939, sid. 88 ff.)
En bild av institutets elektronmikroskop
jämte anordningarna för dess drift visas på
bild 5. Principiellt skiljer sig
elektronmikroskopet från det vanliga mikroskopet
därigenom, att de avbildande ljusstrålarna i detta
fall ersatts av hastiga projektiler, elektroner,
varvid man i stället för glaslinser använder
lämpligt utformade magneter för att
åstadkomma avbildningen. Liksom vid det vanliga
mikroskopet kunna bilderna — i olika steg
av förstoringen — direkt visuellt observeras
eller upptagas på fotografisk väg. Då
emellertid elektronstrålningen lätt absorberas i luft,
måste elektronmikroskopet vara utfört för
högvakuum och anslutet till snabbt verkande
vakuumpumpar. I anläggningen ingår vidare
en elektrisk generator, som lämnar den
erforderliga, konstanta högspänningen (50 000 å
70 000 volt) för elektronstrålningens
frambringande.
Av de större apparatutrustningarna ha redan
nämnts högspänningsinstallationerna och
cyk-lotronanläggningen. Båda dessa äro avsedda
att användas för undersökningar inom
kärnfysikens område. Några ord till orientering
må här inskjutas. Det är allom bekant, att
alkemisterna ända fram till vår egen
Strindberg förgäves sökte framställa guld ur andra,
mindre värdefulla ämnen. Den systematiska
atomforskningen har klargjort varför detta
icke lyckats och samtidigt visat vilken väg
man har att gå för att åstadkomma sådana
elementtransformationer. Några konkreta
uppgifter kunna belysa denna fråga. En atoms
dimensioner äro av storleksordningen några
tiomilliondels mm. Måtten växla rätt
obetydligt, även om man jämför de lättaste och de
tyngsta atomerna. Detta beror därpå, att
atomens så gott som hela tyngd är samlad i
centrum av atomen inom en i förhållande till hela
atomen ytterst liten volym: inom den s. k.
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
