- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
593

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Den svenska upplysningens främste. Kellgren i nyare svensk litteraturforskning, av Victor Svanberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det obestridliga faktum döljes icke, att
Kellgren allra ivrigast odlade andra njutningar
än bordets. Hans egna brev bikta det
öppenhjärtigt, hans akademiske minnestecknare,
Stenhammar, konstaterade det så rakt på sak,
som dåtida retorisk stil det tillät: »Han nekade
sig intet af lifvets nöjen och bekvämligheter.»

De epikureiska vanorna inneburo för
Kellgren att leva, som han lärde. Han blev först
berömd som »den sinnliga kärlekens sångare»,
och det är tydligt, att hans erotiska diktning
icke, som hos så många andra skalder, var en
ersättning för verkligheten utan en avbildning
av den. I ett »Ode till Bacchus och Kärleken»
förhärligas kärleken, med vinet till krydda,
som den starkaste, ja, den enda makten i livet:

Dig kärlek, vare lof, du först mitt hjerta skänkte
Den eld som Prometé med våld från himlen sänkte
och strax min tanke ljus, min sällhet mognad vann.


Vändande sig till de båda gudomlighetema
utbrister han:

Ty hvilken dygd har ej af er sitt ursprung fått?


Likt sin läromästare Horatius, av vars dikter
han översatt en hel rad, tröttnar han ej att
uppmana till att fånga ögonblicket, innan det
är för sent:

Så älskom, drickom då, förrn våra timmar sluta.
Kanske jag, min Eglé, dig blott i dag får njuta,
Kanske jag Lethens flod i morgon smaka skall.


Som en trogen lärjunge till de radikalaste
franska upplysningsmännen, Helvetius, La
Mettrie, Holbach, ser Kellgren i kärleken —
och i alla andra mänskliga livsyttringar — rent
fysiska funktioner. När åtrån stillats, slår den
om i leda:

En brånad, spridd med blodets lopp,
en lusta, som behofvet väckte,
och njutandet ånyo släckte
— — —
Knappt är du förd i segrens sköt,
Förrn, ur din ljufva tjusning tagen.
Du önskar att du än, bedragen,
Din sällhet blott i tanken njöt.


illustration placeholder
Petis i Hallmans parodi »Petis och Thelée».


I dikten »Våra villor», varur dessa rader
hämtats, drar Kellgren den yttersta
konsekvensen av sin njutningsfilosofi. Sedan poeten
bakom alla värden, ära, vishet, vänskap, kärlek,
uppspårat egoismen som enda drivkraft, frågar
han sig om man har glädje av sådana
avslöjanden, och han svarar nej på sin fråga. Det är
bättre att ha kvar illusionerna:

Så fly, o grymma sannings dager,
som våra glada drömmar stör.
Hvad mer om villan oss bedrager,
Blott hon vår lefnad lycklig gör.


I det ögonblick Kellgren nedskrev denna
uppmaning att godta illusionerna stod han med
ena foten inne på den väg, som århundradet
skulle vandra, bort från upplysningen till
romantiken, men själv drog han tillbaka foten,
svängde om och vandrade sanningens väg.
Ungefär tio år efter »Våra villor» skrev han
»Ljusets fiender» — en av de omarbetningar,
där han enligt tidens sed gjorde andras tankar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free