Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Var låg Nestors kungastad? Ett palats funnet vid det messenska Pylos, av Martin P:n Nilsson - Nyare svensk ortodoxiforskning, av Hj. Lindroth (Uppsala)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTODOXIFORSKNING
den förflackades med tiden och har slutUgen
krossats av fiender, förmodligen de
invandrande dorerna. I allmänna drag kunna vi skönja
den mykenska tidens historia, d. v. s.
folkrörelserna under tiden 1600—1200 f. Kr.
Säkerligen komma grävningarna i det messenska
Pylos under Blegens förträffliga ledning att
lämna bidrag, som sprida mera ljus över denna
dunkla tid. Detta är i verkligheten viktigare
än den omstridda frågan vilket Pylos, som var
Nestors. Den torde icke vara avgjord genom
det nya fyndet, hur viktigt det än är. Även
det trifyliska Pylos har högst ansenUga rester
från den mykenska tiden. Martin P:n Nilsson.
NYARE SVENSK
ORTODOXIFORSKNING.
Det kan knappast betraktas som en
tillfällighet, att de fyra senaste i vårt land ventilerade
akademiska avhandlingar, som lett fram till
docentur i systematisk teologi, alla på ett eller
annat sätt tagit sikte på och behandlat
ortodoxien. Ett av de mest framträdande dragen i
senare svensk systematisk-teologisk forskning
är det intensiva och fördjupade studiet av
Luther. Vi kunna alltifrån utgivandet av Einar
Billings »Luthers lära om staten» (1900) tala
om en sannskyldig Luther-renässans i svensk
teologi. Einar Billings banbrytande teologiska
arbete ligger icke minst i hans impulser till ett
fördjupat inträngande i reformationens, enkan- ’
nerligen Luthers kristendomstolkning och
teologiska åskådning. Ett stort antal
Luthermonografier har under den senaste mansåldern
framkommit, och från vitt skilda synpunkter
har Luthers teologiska åskådning behandlats
av en lång rad svenska teologer. Den svenska
Luther-forskningen, som satt spår långt
utanför Sveriges gränser, skulle kräva ett kapitel
för sig. Det är nu ganska naturligt, att under
de allra senaste åren blickarna och intresset
vänts till den lutherska ortodoxien. Denna har
ju gärna betraktat sig som vårdare och
beva-rare av det reformatoriska arvet. Den fråga,
som härvid osökt inställer sig, är huruvida
ortodoxien verkligen tillvaratagit
reformationens arv. Det svar, som inom nyare svensk
ortodoxiforskning ges på denna fråga, utfaller
i olika riktningar. Å ena sidan företrädes den
inom senare teologi icke ovanliga
uppfattningen, att ortodoxien innebär ett avsteg från de
egentliga intentionerna hos Luther. Å andra
sidan hävdas, att trots den ofta skolastiskt torra
och juridiskt stela begreppsapparaten det
djupaste i reformationens och Luthers tro lever
kvar i och uppbär den ortodoxa åskådningen.
I den förstnämnda riktningen pekar det svar,
som Martin Lindström i sin våren 1937 utgivna
undersökning av »Philipp Nicolais
kristendomstolkning» ger på frågan om ortodoxiens
förhållande till Luther. Philipp Nicolai (1556—1608)
torde vara mest känd som psalmförfattare. Den,
som är förtrogen med den Wallinska
psalmboken, är van att med hans namn förknippa
den mäktiga domsöndagspsalmen »Vaken upp!
en stämma ljuder». I 1921 års psalmbokstillägg
upptogs Nicolais »Hell, morgonstjärna, mild och
ren», som ingår i 1937 års psalmbok. Nicolai
var även en produktiv teologisk författare. Även
om han icke hör till teologerna av stjärnklass,
så är hans teologiska system av vikt och
betydelse med hänsyn till dess, såsom Lindström
framhåller, »nyckelställning vid ingången till
ortodoxiens århundrade». Nicolai ansluter sig
till Luther och konkordieformeln men har
samtidigt givit utrymme åt för reformationen
främmande, från antiken — främst Aristoteles —
stammande element. Hos honom föreligger en
karakteristisk brytning mellan det antika
inflytandet och det reformatoriska arvet.
Bevarandet av detta arv i ortodoxiens tid innebär i
och för sig icke ett uteslutande av det antika
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
