Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Kriget - Krigsutbrottets bakgrund. Några grunddrag i den diplomatiska diskussionen, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET
Liksom den provisoriska garantien skulle
inte heller den ständiga överenskommelsen
vara riktad mot något annat land. Det rådde
samförstånd om att de nämnda
överenskommelserna inte skulle hindra någon av de båda
regeringarna att träffa avtal med andra stater
i det allmänna intresset att konsolidera freden.
Härmed var början gjord till den
organisation, som betitlats »fredsfronten» och som
enligt engelske utrikesministern lord Halifax
skulle verka för ett samarbete mellan »alla
fredsälskande stater, som ville bevara sin
suveräna oavhängighet och såvitt möjligt göra
motstånd mot andra makters försök att
påtvinga dem sin vilja med vapenmakt». Som ett
led i denna politik ingingo engelska och
franska löften till Rumänien och Grekland om
liknande garantier som dem, vilka lämnats Polen,
vilket tillkännagavs samtidigt av Chamberlain
och Daladier den 13 april med den
motiveringen, att »varje med våld eller hot
åstadkommen ändring av status quo i Medelhavet
eller på Balkanhalvön måste undvikas». Redan
ifrån början tillmättes emellertid en speciell
vikt åt strävandena att i denna fredsfront få
med Sovjetryssland. Om förhandlingarna i
detta syfte uttalade sig Chamberlain i sitt
redan nämnda tal den 31 mars på följande sätt:
»H. Maj:ts regering står i ständig kontakt med
några andra regeringar, bland dem naturligtvis också
Sovjetrysslands. Statssekreteraren för utrikes
ärenden har i dag på morgonen åter mottagit
sovjetambassadören och med honom haft en omfattande
diskussion om denna angelägenhet. Och jag tvivlar ej
på att sovjetregeringen fullt förstår och senterar de
grundsatser, på vilka vi stödja oss vid vår aktion.»
Den 3 april gick han in på de ideologiska
meningsskiljaktigheter, som förefunnos med
Ryssland och som han inte ville förneka. Men
han gjorde gällande, att de i den föreliggande
frågan inte utgjorde något hinder. »Vad det
nu gäller är att bevara vår oavhängighet och
när jag säger vår oavhängighet inte bara vårt
lands ... Vi välkomna därför medverkan från
varje land, vilket än dess inre regeringssystem
är, inte till angrepp utan till avvärjande av
angrepp.» Det visade sig emellertid, att
Ryssland på ett tidigt stadium av
förhandlingarna förfäktade en mycket bestämd egen
ståndpunkt. Den 14 april förklarade
engelske finansministern sir John Simon, att
Ryssland inbjudits vara med om en
fyrmaktsdekla-ration av England, Frankrike, Polen och
Ryssland men att det visat sig omöjligt att gå med
på de av Sovjetryssland ställda villkoren. Det
skulle även i fortsättningen läggas stora stenar
i vägen för ett sådant samarbete.
Uppränningen till västmakternas här antydda
försök att få till stånd en »fredsfront» var som
synes Tysklands förintande av Tjeckoslovakien,
av engelske utrikesministern lord Halifax den
20 mars karakteriserat som ett klart brott mot
Miinchenfördraget. Ä sin sida tolkade nu
Tyskland västmaktemas diplomatiska aktion såsom
ett medvetet försök till »inringning» och satte
i gång en motaktion, vars första yttringar
dock voro av det negativa slaget. Det uppsade
sina fördrag med Polen och England. Vi ha
redan nämnt de rykten, som i slutet av mars
voro i svang om vissa tyska förslag till Polen.
Dessa synas ha meddelats den polske
ambassadören i Berlin den 21 mars. I sak blevo de
av Polen förklarade oantagliga, men samtidigt
framfördes i ett den 26 mars daterat polskt
memorandum till tyska regeringen Polens
beredvillighet att ingå på förhandlingar i
Danzigfrågan. Polska regeringen föreslog en
gemensam garanti av Danzigs bestånd och
rättigheter som fri stad samt förklarade sig
beredd att förhandla om lättnader i fråga om
tyska trafiken genom Korridoren. Längre fram
upplyste utrikesminister Beck, att detta polska
förslag inte bara inte besvarats av Tyskland
utan också tolkats såsom innebärande, att
Polen avböjde förhandlingar.
Offentligt tillkännagåvos de tyska förslagen
till Polen av rikskansler Hitler i ett stort tal
640.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
