Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Kriget - Krigsutbrottets bakgrund. Några grunddrag i den diplomatiska diskussionen, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHISTORIA
i tyska riksdagen den 28 april. Förslagen
omfattade två punkter: 1) Danzig återvänder
som fristat inom Tyska rikets ram; 2)
Tyskland får till sitt eget förfogande genom
Korridoren en väg och en järnvägslinje med samma
exterritoriella karaktär för Tyskland som
Korridoren har för Polen. I gengäld vore Tyskland
berett 1) att erkänna Polens samtliga
ekonomiska rättigheter i Danzig; 2) att i Danzig
tillförsäkra Polen en frihamn av vilken storlek
som helst och med fullständigt fritt tillträde
dit; 3) att dessutom definitivt antaga och
acceptera gränserna mellan Tyskland och Polen
såsom givna; 4) att med Polen avsluta en
non-aggressionspakt på 25 år, således en pakt, som
skulle räcka långt utöver Hitlers egen livstid,
och 5) att säkerställa den slovakiska statens
oavhängighet genom en gemensam garanti av
Tyskland, Polen och Ungern, vilket,
fortfarande enligt Hitler, skulle innebära, att
Tyskland praktiskt taget avstode från varje ensidig
tysk hegemoni i detta område. Efter att ha
förklarat, att detta anbud avböjts av den polska
regeringen, fortsatte den tyske rikskanslern:
»Det angreppssyfte, som numera helt enkelt
pådiktats Tyskland av världspressen, ledde i fortsättningen
till de för eder bekanta så kallade garantianbuden
och till ett den polska regeringens åtagande om en
ömsesidig hjälp, som således under vissa
omständigheter skulle tvinga Polen att i händelse av en tysk
konflikt med en annan makt, varigenom åter
England kallades fram på arenan, å sin sida militärt
taga ställning mot Tyskland. Detta åtagande strider
mot den uppgörelse, som jag tidigare träffat med
marskalk Pilsudski. Ty i denna uppgörelse togs
hänsyn uteslutande till redan, alltså då, gällande
förpliktelser och särskilt till de för oss kända polska
förpliktelserna till Frankrike. Att efteråt utvidga dessa
förpliktelser står i motsägelse till den tysk-polska
non-aggressionsförklaringen ... Jag anser därför
därmed den av mig och marskalk Pilsudski på sin tid
gjorda överenskommelsen vara av Polen ensidigt
kränkt och därmed inte gällande.»
Samma dag underrättades polska regeringen
om detta beslut i ett memorandum, vari
Tyskland också förklarade sig berett till en ny för-
dragsmässig reglering av förhållandena mellan
de båda länderna under förutsättning, att en
sådan reglering bygges »på en klar, båda
parterna bindande förpliktelse».
Den polska regeringen blev inte Hitler
svaret skyldig. I ett tal i sej men den 5 maj
bemötte utrikesminister Beck den tyske
rikskanslerns förslag punkt för punkt. Bl. a.
konstaterade han, att den fria staden
Danzig inte var någon uppfinning av
Versailles-freden. Stadens tyska köpmän hade
åstadkommit Danzigs utveckling och blomstring på
grund av den polska utrikeshandeln. Var
befolkningens majoritet nu tysk, så berodde
stadens existens och välmåga på Polens
ekonomiska möjligheter. Polen hade strävat efter
rimliga och försonliga lösningar, och tyska
statsmän hade ofta uttryckt den meningen, att
staden inte skulle bli föremål för konflikt
mellan Polen och Tyskland. Vad vore då grunden
till kravet på annexion? I fråga om provinsen
Pomorze — Beck ville helst undvika den
»konstgjorda» termen Korridoren — framhöll
han, att den var ett gammalt polskt land med
en obetydlig procent tyska kolonister och att
alla möjliga lättnader givits den tyska
transito-trafiken mellan riket och Ostpreussen.
Förslag hade också framförts att utsträcka dessa
lättnader till landsvägstransporter. Vad vore
det då fråga om? Det funnes inga skäl att
hindra tyska medborgare i deras förbindelser
med Ostpreussen, men inte heller kunde det
finnas minsta motiv att inskränka på »vår
suveränitet över vårt eget territorium». Polen
vore emellertid alltjämt villigt att vara med om
en lösning av konflikten med fredliga medel.
Beck gick även in på frågan om Tysklands
uppsägning av 1934 års fördrag och framhöll, att
detta fördrag aldrig avsett att isolera Polen och
förhindra dess vänskapliga samarbete med
västmakterna. I en samma dag avgiven not till
Berlin utvecklas denna fråga närmare.
Tyskland hade genom Kelloggpakten 1928 avstått
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
