- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
642

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Kriget - Krigsutbrottets bakgrund. Några grunddrag i den diplomatiska diskussionen, av Yngve Lorents

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIGET

från krig som medel för nationell politik. Då
tysk-polska fördraget av år 1934 bygger på
denna pakt, vore det sålunda inte bindande
för Polen från den stund, då Tyskland under
åsidosättande av pakten i fråga griper till krig.
Polens förpliktelser enligt fördraget med
England komme emellertid till användning endast
när en tysk krigisk aktion hotade
Storbritanniens oavhängighet och Polen följaktligen inte
längre vore bundet vare sig av Kelloggpakten
eller 1934 års fördrag med Tyskland. Noten
hänvisar vidare till att Tyskland t. ex. i
förhållande till Italien ingått på militära
överenskommelser av betydligt större räckvidd, än det
polsk-engelska avtalet har. Om Polen inte
gjort några invändningar mot dessa Tysklands
avtal, varför skulle Tyskland då ange det
polsk-engelska fördraget som orsak till att
uppsäga sitt fördrag med Polen?

I sitt ovannämnda tal den 28 april
tillkännagav Hitler även, att han betraktade
flottfördraget med England av den 18 juni 1935 såsom
ej längre gällande. Som bekant undertecknade
Hitler och Chamberlain efter
Miinchenkonfe-rensen förra året en gemensam förklaring, att
de betraktade det just då ingångna avtalet samt
1935 års flottfördrag såsom symboliskt för »de
båda folkens önskan att aldrig komma i ett
nytt krig med varandra».
Miinchenöverens-kommelsen hade försatts ur kraft genom den
tyska aktionen mot Tjeckoslovakien. Hitler
gjorde nu gällande, att hans överenskommelse
med Chamberlain inte hänfört sig till detta
problem utan uteslutande till frågor, som gällde
Englands och Tysklands samliv. Han framhöll,
att han under hela sin politiska verksamhet
arbetat på att åstadkomma en nära vänskap
med England men att en sådan strävan vore
ofruktbar, om man inte på den andra sidan
insåge, att det inte funnes endast brittiska utan
också tyska intressen.

»Då Tyskland», fortsatte han, »blev
nationalsocialistiskt och därmed inledde sin återuppståndelse, fram-

ställde jag vid fullföljandet av min orubbliga
vänskapspolitik mot England av mig själv förslaget om
en frivillig begränsning av de tyska
marinrustningarna. Denna begränsning förutsatte visserligen en
sak, nämligen viljan och övertygelsen att ett krig
aldrig mer skulle bli möjligt mellan England och
Tyskland. Denna vilja och övertygelse hyser jag
ännu. Men jag måste numera konstatera, att
Englands politik inofficiellt och officiellt inte lämnar
något tvivel om att man inte vidare delar denna
övertygelse i London utan tvärtom är av den meningen,
att, oberoende av i vilken konflikt Tyskland en gång
invecklas, Storbritannien alltid måste taga
ställning mot Tyskland. Man anser sålunda där kriget
mot Tyskland såsom något självklart. Jag beklagar
detta djupt, ty den enda fordran, som jag ställde
till England och alltid kommer att ställa, är
återlämnande av våra kolonier. Men jag har inte
lämnat någon oklarhet därom, att detta aldrig skulle
bli orsak till en krigisk uppgörelse ... Frånsett detta
har jag aldrig ställt en fordran, som skulle berört
något brittiskt intresse eller kunnat bli farlig för
världsriket och därmed kunnat medföra någon skada
för England. Jag har alltid hållit mig blott inom
ramen för de fordringar, som ha det närmaste
samband med Tysklands livsrum och därigenom med den
tyska nationens eviga besittning. Om nu England
publicistiskt och officiellt företräder den
uppfattningen, att man under alla omständigheter måste
uppträda mot Tyskland, och bekräftar detta genom
den för oss bekanta inringningspolitiken, då är
därmed förutsättningen för flottfördraget avlägsnad.
Jag har därför beslutat mig för att i dag meddela
den brittiska regeringen detta.»

Hitlers uppsägning av fördragen med Polen
och England pekade med all önskvärd tydlighet
i en bestämd riktning. Han ville ha fria
händer att även med våld påtvinga Polen en
uppgörelse, och han ville ge England det intrycket,
att han inte ryggade tillbaka för en sådan
uppgörelse ens om England skulle med krigiska
medel stödja Polen. Att man i Warszawa
ansåg sig ha starka skäl för att hävda en egen
mening har redan framhållits, likaså att man
i England i fullt samförstånd med Frankrike
inte ansåg sig kunna stå likgiltig inför ett
eventuellt tyskt försök att med våld lösa
mel-lanhavandena med Polen.

642.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free