Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Det forntida Stockholm. I belysning av nyare fynd, av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM
DET FORNTIDA
STOCKHOLM
I BELYSNING AV NYARE FYND.
Frågan om den roll det område, som nu
intages av staden Stockholm, spelat under
forntiden har under de senaste åren fått ny
belysning genom flera viktiga fynd. Mest bekant
av dessa torde vara den spiralring av guld, som
för tre år sedan hittades vid grundgrävning i
Gamla staden. Men även på flera andra håll
ha mycket värdefulla fynd gjorts. Dessa fynd
visa oförtydbart, att trakten tidigare än man
trott spelat en betydelsefull roll. Fynden synas
mig också ge en viss bekräftelse på de litterära
uppgifterna om det äldsta Stockholm. Jag
skall därför försöka att här ge en kort
översikt över dem.
Redan från stenåldern känner man åtskilliga
fynd frän det nuvarande Stockholm och från
bronsåldern (c:a 1800—c:a 600 f. Kr.) ett och
annat. Men dessa utgöra icke några säkra
vittnesbörd om bosättning inom området; snarast
ha de tappats eller slängts ut i vattnet av
människor, vilka färdats kring de öar, som då
funnits här, eller också ha de förts till respektive
platser sekundärt vid körning av grus för
dränering o. s. v.
Först vid tiden omkring Kristi födelse få vi
ett fynd, som kan tyda på fast bosättning inom
det nuvarande som stad bebyggda Stockholm.
Vid denna tid hade den sedan årtusenden
pågående landhöjningen hunnit så långt, att
vattnet endast stod c:a 8—9 m högre än nu.
Den senare Stadsholmen, vars högsta område,
platsen för Slottet och Stortorget, nu befinner
sig c:a 15 m men tidigare haft ett parti, som
nått ända till c:a 23 m över den nuvarande
havsytan, hade då länge varit belägen över
vattnet, även om ytan var åtskilligt mindre än
i våra dagar. Även Riddarholmen, vars högsta
delar nu ligga 12—13 m över havet, hade sedan
några århundraden existerat som en liten
holme. Av de övriga delarna av det nuvarande
Stockholm befann sig det mesta ovan
vattenytan.
Men även om Stadsholmen ännu omkring
Kristi födelse kanske icke omfattade hälften
av sin nuvarande yta, har den troligen redan
vid denna tid fått en viss betydelse. Den
var en utmärkt färdestation på resan från
Östersjön in i Mälaren och omvänt. Likaså bör
den tidigt ha spelat en roll för färden från östra
Uppland ned i östra Södermanland och vice
versa. De gamla vägarna följde gärna
ryggarna eller sidorna av de s. k. rullstensåsarna,
och Stadsholmen utgör en del av den från
Uppland ned i Södermanland gående
Stockholms-eller Brunkebergsåsen.
Det är just från den intill Norrström
gränsande delen av Brunkebergsåsen, som vi äga
ett fynd, vilket kan tyda på bebyggelse i dessa
trakter omkring Kristi födelse. När
Kungsgatan drogs fram genom åsen, hittades här ett
järnsvärd från denna tid. Gravfälten lades då
gärna på åsarna, varför det är möjligt, att
svärdet tillhört en grav, vilket alltså skulle vittna
om fast bebyggelse i trakten redan omkring
Kristi födelse. Från tiden Kristi födelse—c:a
350 e. Kr. härröra två romerska bronsmynt, av
vilka ett skall ha hittats på Helgeandsholmen
och ett på tomten Nybrogatan 33, men även
här äro fyndomständighetema oklara.
Bild 1. Järnsvärd, funnet i Brunkebergsåsen vid Kungsgatans anläggning. Längd 55 cm.
710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
