Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Det forntida Stockholm. I belysning av nyare fynd, av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM
Bild 2. Spirallagd guldten,
funnen vid grundgrävning i
kvarteret Cepheus i
Stockholm, Staden mellan
broarna. Något förminskad.
Men när vi
komma fram till
400-talet och tiden
omkring år 500 e. Kr.,
få vi säkra fynd.
Och det är just
under de senaste
åren, som dessa
fynd gjorts.
I slutet av 1936
anträffades vid
grundgrävning i
kvarteret Cepheus
vid Kindstugatan
10—12 en liten
spi-ralring av guld.
Amanuensen Bengt
Bengtsson, som, när underrättelse om fyndet
ingick, beordrades att undersöka platsen,
kunde efter finnarens uppgifter konstatera,
att ringen måste ha anträffats ungefär på den
ursprungliga markytan, d. v. s. den hade
tydligen icke ditförts sekundärt utan hamnat i
jorden, när åsen gick i dagen, med andra ord
under forntiden. Höjden över havet belöper
sig till c:a 12 m.
Ringen från Gamla staden utgör en hamrad,
enkel, i ungefär l^/a varv spirallagd ten av
blekt, d. v. s. silverblandat, guld av c:a 16 mm
diameter och 3—4 mm tjocklek. Sådana ringar
bruka kallas betalningsringar — de ha använts
som betalningsmedel, varvid man betalade efter
vikt och vid behov kunde hugga av lämpliga
partier; många betalningsringar ha avhuggna
ändar. Ringen härrör sannolikt från tiden 400
—550 e. Kr.
Dessa ringar hittas vanligen tillsammans med
andra guldföremål eller enstaka. I förra fallet
ha de i regel tillhört gömda skatter. I senare
fallet kunna de också ha blivit gömda, eller
också ha de tappats. Hur det förhåller sig med
vår ring kan icke sägas.
Ringen från kvarteret Cepheus är det första
säkra fyndet ifrån Stadsholmen, alltså det
ursprungligaste Stockholm. Det är emellertid
förståeligt, att just i de äldsta delarna av
Stockholm, där bebyggelsen ägt rum under
tider, då man icke tog vara på fornfynd, sådana
skola vara särskilt sparsamma.
Guldringen från Stadsholmen kan synas vara
ett fynd utan större räckvidd. Men sedd i
samband med andra fynd, som på senare år
gjorts inpå Stockholms knutar, får den större
betydelse.
När det nya Rikssjukhuset och
Vanföre-anstalten på Norrbackaområdet skulle
uppföras, visade det sig nödvändigt att borttaga en
del av gravarna på ett här befintligt, mycket
skadat gravfält. År 1931 undersökte dr Ivar
Schnell och amanuens G. A. Hellman sexton
gravar, därav tolv högar eller jordblandade
rösen och fyra ovan jord osynliga stenflak.
Blott en grav innehöll ett skelett, alla de andra
voro brandgravar. Alla daterbara gravar ha
kunnat bestämmas till tiden omkring år 500 e.
Kr. Bland fynden märkes en rad små knäppen
av brons, som tjänat till att sammanhålla någon
sorts armskydd eller damasker och varit för-
u
Bild 3. Fynd från gravfält på Norrbackaområdet i
Solna socken. Oornerat runt hängsmycke av guld;
knapp av förgylld brons, ornerad med
djurornamen-tik; gördelbeslag av brons med bärring; remtunga
av brons. Originalens storlek.
711
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
