Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Det forntida Stockholm. I belysning av nyare fynd, av Birger Nerman - Strindbergssamlingarna i Kungl. biblioteket, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGSSAMLINGARNA
avsnörts, det förra omkring år 1000, det senare
i början av lOOO-talet, och sedan i slutet av
1100-talet utloppen kring den senare
Stadsholmen uppgrvmdats sä, att strömmar uppstodo
och fartygen ej längre kunde passera ut och in
i Mälaren, som det av handelsskäl blev
nödvändigt att anlägga en stad på den holme, vilken
kom att bilda kärnan i det senare Stockholm.
Birger Nennan.
[-STRINDBERGSSAMLINGARNA-]
{+STRINDBERGSSAMLING-
ARNA+} I KUNGL.
BIBLIOTEKET.
Vid Strindbergs bortgång den 14 maj 1912
stod den svenska allmänheten i hög grad
splittrad, när det gällde uppskattningen av hans
insats i vårt lands litterära utveckling. I
början av sin bana hade han mötts med
entusiastiskt erkännande från den kulturella
radikalismen, vilken i honom enstämmigt hyllat sin
ledare. Även inom den äldre liberalismen hade
han emellertid mottagits med mycken välvilja;
ja, till och med personligheter inom det
konservativa lägret som den bekante kritikern Richard
Bergström, hans förman på Kungl. Biblioteket,
hade trots principiella meningsskiljaktigheter
uppriktigt erkänt hans geniala begåvning. Först
i och med utgivandet av »Det nya riket» (1882)
inträdde en brytning mellan honom och dessa
hans gynnare inom den äldre generationen.
Hans vänstersinnade samtida däremot höllo
fast vid honom ända till in på 1890-talet, då
man började falla ifrån och mer och mer
betrakta honom som förlorad för litteraturen.
Typisk för dåtidens sätt att bedöma honom är
Levertins Strindbergsessä, publicerad i
»Diktare och drömmare» (1898). De bägge då
nyutkomna verken »Inferno» och »Legender», vilka
numera anses tillhöra hans märkligaste
arbeten, behandlas här som produkter av en intel-
lektuell sjuklighet, huvudsakligen sorgliga om
än med svaga rester av en förbrunnen
genialitet. Samma attityd bibehöll Levertin även i
den följande perioden av sin kritiska
verksamhet. Det må vara nog att erinra om att han
betecknade det storslagna dramat »Dödsdansen»
som »det på en gång ohyggligaste och
ledsammaste» av Strindbergs skådespel. Med
utgivandet av »Svarta fanor» (maj 1907) blev
brytningen mellan Strindberg och hans gamla
meningsfränder fullständig. Ytterligare skärptes
motsättningen genom den hetsiga och
personligt inriktade presspolemik, som fyllde hans
sista levnadsår. Vid sin död var han således en
i huvudsak från de ledande litterära kretsarna
isolerad man. I gengäld hade han vunnit
talrika nya beundrare inom arbetarlägret och
även fått en och annan anhängare inom den
litterära konservatismen. Motiveringen i
sistnämnda fall utgjordes av Strindbergs
frontförändring med avseende på kristendomen.
Sådan som situationen var, kunde följaktligen
ingen enhällig opinion komma till stånd i den
betydelsefulla frågan om hur hans skriftliga
kvarlåtenskap rätteligen borde förvaras. Det
naturliga hade ju varit, att den i sin helhet
omedelbart överlämnats till Kungliga
Biblioteket, där Strindberg en gång själv varit
tjänsteman och där han framlevat några av sina
lyckligaste stunder. En hänvändelse till
arvingarna skulle måhända ha lett till ett lyckligt
resultat, ty intresset från deras sida för att
bereda de viktiga papperen en tryggad
förvaringsort var ytterst livligt. Men den
dåvarande riksbibliotekarien, E. W. Dahlgren,
hyste föga intresse för moderna författare och
uppskattade Strindberg mycket litet. Vad som
hade samband med den moderna litteraturen
hörde dessutom enligt hans mening ej hemma
på ett vetenskapligt bibliotek. Från hans sida
togs således intet initiativ i saken. Däremot
gjordes av ett antal andra intresserade ett
försök att skapa ett Strindbergsarkiv, närmast
715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
