Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Strindbergssamlingarna i Kungl. biblioteket, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGSSAMLINGARNA
’i -
stil tog sig ut, innan han
kommit till Kungliga Biblioteket,
där han under uppsikt av
den fordrande och pedantiskt
noggranne bibliotekarien L.
B. Bagge tvangs att lägga om
sin stil efter mönster av den
då (före skrivmaskinens
dagar) i biblioteken allmänt
vedertagna runda engelska
katalogstilen. Hans första stil är
ledig, starkt lutande och något
vårdslös. Med hans senare
eleganta och klara stil har
den ringa eller ingen likhet.
Till omfattningen vida större än
Strindbergsarkivet är Strindbergsbibliotekets
handskriftssamling. Denna har en från arkivets helt
avvikande karaktär. Medan den förra utgöres av
från skilda håll förvärvade papper, bildar den
senare Strindbergs egen samling, sådan han
själv under årens lopp utformat den. När den
kom till Kungliga Biblioteket, fanns visserligen
föga av den ursprungliga ordningen kvar, men
trots dess kaotiska tillstånd visade det sig dock
möjligt att omsider genom långvarigt och
tålmodigt arbete återställa den i dess av
Strindberg givna skick. Att detta lyckades berodde
i väsentlig grad på att Strindberg ordnat sina
papper efter det på Kungliga Biblioteket under
hans tjänstgöring där rådande s. k.
dossiersystemet, vilket innebär, att man ordnar
materialet efter ämnessynpunkter och sålunda icke
låter proveniens eller tillkomsttid vara
bestämmande för inordningen av papperen.
Strindberg, som hade ett gott stycke av
ordningspedanteri i sin natur, hade redan tidigt börjat
bevara sina anteckningar i skilda ämnen och
ordna dem för framtida behov. Han började
med sina naturvetenskapliga excerpter, vilka
redan vid tiden för hans avresa från Sverige i
september 1892 följde honom, inlagda i den
berömda »gröna säcken», en nött och sliten grön
IIH1P ..iwmi
"f
i-’.v F ’ " ~ ’
Ur utkast till en aldrig fullbordad skärgårdsroman. Omkring 1870.
tygkappsäck av särdeles ålderdomlig modell,
som varit i hans ägo alltsedan Uppsalaåren. I
denna kappsäck deponerade han också alla nya
anteckningar, iakttagelser och uppslag, som
tillkommo under hans långa utlandsvistelse.
Då han återkom till Sverige, befanns
emellertid kappsäcken alltför trång för den
svällande massan av papper, och han måste därför
se till att få sina samlingar förvarade på annat
sätt. När han ordnade sitt första
Stockholmshem, blev det sålunda hans första omsorg att
skaffa reda i sina handskriftliga samlingar.
För detta ändamål skaffade han en mängd
förvaringskartonger i stort format, i vilka han
med den mest pedantiska noggrannhet
fördelade sina manuskriptskatter. Sedan allt
blivit färdigordnat, försåg han kartongerna med
omsorgsfullt utskrivna ryggtitlar i rundskrift,
angivande innehållet. Av den ursprungliga
enda gröna säcken hade under tidernas lopp
blivit icke mindre än tre: den litterära, den
ockulta och den naturvetenskapliga. För
förvaring av dessa tre grupper av anteckningar
var det som Strindberg hade användning för
sina många och stora kartonger.
För att rätt förstå detta Strindbergs levande
intresse för att bevara alla sina äldre
anteckningar måste man känna till hur han arbetade.
718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
