Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Strindbergssamlingarna i Kungl. biblioteket, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGSSAMLINGARNA
professor Martin Lamm i och för ett planerat
arbete om Strindbergs dramer (utkommet i
två band åren 1924—26) sökte få tillgång till
papperen men under olika förevändningar
hindrades av professor Carlheim-Gyllensköld,
ansåg sig Nordiska museets ledning nödsakad
att ingripa och föranstalta om en grundlig
revision av samlingen i dess helhet. Denna
revision, som utfördes av författaren till dessa
rader, gav vid handen, att samlingen befann
sig i ett ytterst otillfredsställande skick. Delar
av densamma voro helt och hållet förkomna,
andra delar i fullständig oordning och
ytterligare andra bortflyttade; det upplystes
omsider, att dessa sistnämnda sedan lång tid
befunne sig i professor Carlheim-Gyllenskölds
bostad, där han enligt uppgift använt dem för
redigeringen av sin upplaga av de otryckta
skrifterna. Exakta uppgifter om vad som
sålunda lånats hem av honom funnos emellertid
icke, då kvittenser saknades.
Inför ett sådant sakläge återstod intet annat
än att helt skilja professor
Carlheim-Gyllensköld från all vidare befattning med den
Strindbergska kvarlåtenskapen. Även med allt
erkännande av hans intresse för sin uppgift
var det tydligt, att han icke var densamma
vuxen. Efter någon tids förhandlingar av
delvis tämligen intrikat natur förmåddes han
slutligen att återställa vad han lånat hem, och i
februari 1922 överfördes efter beslut av
Nordiska museets nämnd hela samlingen till
Kungliga Biblioteket för att där ordnas och
förvaras.
De papper, som sålunda kommo under
Kungliga Bibliotekets vård, voro innehållsmässigt
av enhetlig beskaffenhet men fördelade sig
med hänsyn till proveniensen i två grupper.
Den ena, den mindre, var
Strindbergsarkivets egendom, den andra och
mångdubbelt mera omfattande utgjorde en del av
det Nordiska museet tillhöriga
Strindbergsbiblioteket. Vid ordnandet måste
följaktligen denna skillnad upprätthållas, ehuru
den givetvis mindre förmånligt påverkar
möjligheten av att överblicka samlingen.
Vad först beträffar Strindbergsarkivet, så
innehåller detta i främsta rummet ett antal
egenhändiga Strindbergsmanuskript, delvis av
högt värde. Man återfinner således där
handskrifterna till »Det nya riket», »Advent», ett
par av de historiska dramerna m. m.
Dessutom finnas där flera ytterst viktiga brevserier,
främst de för kännedomen om Strindbergs
tidigare utveckling ovärderliga breven till hans
ungdomsvän författaren och journalisten Per
Staaff. Särskilt för frågan om tillkomsten av
»Det nya riket» och Strindbergs åskådning
under denna period äro de synnerligen viktiga.
Tyvärr funnos ursprungligen i denna serie ej
mindre än nitton brev utöver de nu befintliga.
Då professor Carlheim-Gyllensköld tog hem
samlingen från Nordiska museet, funnos de
ännu kvar, men deras senare öde är obekant.
Förlusten av dessa brev är djupt att beklaga,
då man med kännedom om korrespondensens
övriga innehåll med visshet kan förutsätta, att
de varit ytterst belysande för Strindbergs
åsikter och författarplaner under detta för
hans utveckling avgörande tidsskede.
I Strindbergsarkivet förvaras dessutom de
intressanta breven till Frans Hedberg,
Strindbergs lärare under hans tid i Dramatiska
teaterns elevskola, några brev till
tulltjänstemannen Ossian Ekbohrn, viktiga för
kännedomen om »Dödsdansens» tillkomsthistoria,
breven till Frithof Cronhamn, utgivaren av den
kuriösa, något betänkliga publikationen Hvad
Nytt från Stockholm?, vilka belysa Strindbergs
förhållande till den samtida skandalpressen,
m. m. Dessutom ingår i arkivets samlingar
också manuskriptet till Strindbergs tidigaste, aldrig
fullbordade skärgårdsroman, tillkommen under
den första Kymendötiden. Detta manuskript
är intressant bl. a. ur synpunkten av själva
handstilen; det visar nämligen hur Strindbergs
i—NFMSSM
717
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
