Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Nobelprisen - Nobelpriset i fysik, av Sven Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBELPRIS
CU) c
TTT
D CO C-3(
Till
f Q f högfrekvens-
—^ ^-^ ’ generator.
Bild 1. Schema för multipel acceleration av tunga ioner.
i allmänhet tillräcklig energi men äro för
många ändamål ej tillräckligt talrika. I
elektriska urladdningsrör kan man få strålar med
mycket talrika partiklar, men stora tekniska
svårigheter möta dels att alstra de höga
spänningar, som erfordras, dels och framför allt att
konstruera urladdningsrör, som tåla dessa höga
spänningar. Båda svårigheterna undvek
Lawrence genom ett sinnrikt konstgrepp, i det han
lät samma partiklar genomlöpa ett och samma
relativt låga spänningsfall ett stort antal gånger
på sådant sätt, att energien för varje gång
ökades med samma belopp och slutligen kom upp i
mycket högre värden, än som varit möjligt med
någon annan metod.
Lawrence har angivit två olika metoder att
nå detta mål. Vid den ena, som särskilt lämpar
sig för tunga ioner, användes ett långt, rakt
urladdningsrör med ett antal rörformiga
elektroder efter varandra med gemensam axel.
Varannan elektrod kopplas till den ena polen,
varannan till den andra polen av en
högfrekvens-generator. Anordningen skall vara så
injuste-rad, att den tid ionerna behöva för att gå från
ett mellanrum mellan två elektroder till nästa
mellanrum är lika med en halvperiod av den
högfrekventa spänningen. Är det fråga om
positiva ioner, som vid passagen av det första
mellanrummet gingo från en elektrod (A på
bild 1), som för ögonblicket hade positiv
laddning, till en negativt laddad (B), fingo de
därvid ett energitillskott, motsvarande
spänningsskillnaden mellan A och B. När de så komma
fram till mellanrummet mellan B och C, har
spänningen kastat om; nu är B positiv och C
negativ, de få ytterligare ett lika stort
energitillskott o. s. v.
H
Bild 2. Cyklotronens princip.
I en annan, för lättare ioner avsedd
anordning, som blivit allmänt känd under namnet
cyklotron, har Lawrence med utomordentlig
framgång utnyttjat samma princip i en annan
form. Härvid användas blott två elektroder
(A och B på bild 2), som man kan tänka sig
uppkomna genom att en stor, flat, cylindrisk
dosa skurits mittitu genom ett diametralt snitt.
Mellan de båda hälfterna kopplas den
högfrekventa spänningen. Elektroderna befinna
sig mellan polerna på en kraftig
elektro-magnet, som alstrar ett mot deras plan
vinkelrätt magnetfält H, i vilket ioner beskriva
en spiralformad bana ahc... med en
omloppshastighet, som beror på ionernas laddning och
massa och magnetfältets styrka. Om nu
omloppstiden är lika med den högfrekventa spän-
776
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
