Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Nobelprisen - Nobelpriset i litteratur, av Henning Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBELPRIS
Men studieskulderna ha vuxit oroväckande,
studierna ha bhvit försummade. Julen 1913 ser
Sillanpää ingen annan möjlighet än att bryta
med sitt Helsingforsliv. Han reser hem till det
fattiga torpet för att finna sig själv. På
vårsommaren reser han som korrespondent för en
finsk tidning till Baltiska utställningen i Malmö.
Detta är hans första utrikesresa. Han beundrar
svensk konst på utställningen, han ser
Köpenhamn och Stockholm. Samma sommar möter
han i hembygden en blyg flicka på 17 år, som
han förälskar sig i. Hon heter Sigrid Maria
Salomäki och kommer in med kaffebrickan,
när han besöker en studentkamrat. Hon blir
senare hans hustru. Han sänder år 1915 in en
novell till en huvudstadstidning, som
publicerar den på en framträdande plats. Den
observeras av både kritiker och förläggare; den varslar
om en ny författarpersonlighet. Sillanpää får
brev med förfrågningar om sin litterära
verksamhet och svarar, att han håller på med en
roman. Denna utkommer år 1916 och heter
»Elämä ja aurinko» (»Livet och solen»).
I denna debutbok har Sillanpää givit uttryck
åt sin naturinlevelse, sådan den formats av egna
intryck, av biologiska studier, av påverkningar
från Hamsun, Maeterlinck, Turgenjev och andra
ryska författare. Grundstämningen är lyrisk,
handlingen nästan obefintlig, det hela är en
passiv och stillastående skildring av den lilla
människan och den stora naturen. Boken
mottogs av finsk kritik med intresse men med
många reservationer. Här fanns någonting nytt,
men man var ganska motsträvig mot detta
obestämda nya, som verkade så formlöst och så
passivt. Våren 1917 följde novellsamlingen
»Människobarn på livets stråt» ■— de flesta
berättelserna skrivna före romanen —, och
samtidigt sysslade Sillanpää med
litteraturkritik, en verksamhet, som han fortsatte till år
1922. Han översatte också till finska
Mseter-lincks »Le trésor des humbles», en bok, som
stod hans hjärta nära.
Händelserna våren 1918 ryckte honom ur
hans meditativa, isolerade tillvaro. Hans
hemtrakt tillhörde de röda upprorsmännens område.
Han misstänktes av dem för »vita» sympatier
och blev kallad till förhör. Den vita armén
erövrade Tavastkyro och behandlade honom
som en skäligen misstänkt person. All hans
strävan hade ständigt gått ut på att förstå;
fanatism, oförståelse, våld var vad han
avskydde mest. Därför gåvo vårens händelser
honom en svår chock, och chocken
utkristalliserades i berättelsen om den arme, hunsade och
passive stackaren Juho Toivola, som blev en
anhängare av den röda upprorsmakten och som
i den egenskapen sköts av de vita. Vaaskivi,
vars bok med dess många värdefulla
biografiska upplysningar här i huvudsak följts,
framhåller, att romanen »Det fromma eländet» icke
blott betecknar en reaktion mot våldet och det
ensidiga partitagandet utan även har sin
särskilda betydelse i Sillanpääs utveckling som
författare. Här befriades han från sin mycket
lyriska och subjektiva inställning. Här blev
han en objektiv epiker.
Romanen, vars finska titel är »Hurskas
kur-juus», utkom våren 1919. Då var man i Finland
ännu inte i stånd att se romanen som roman,
frigjord från den politiska bakgrunden.
Kritiken behandlade den mer som ett tidsdokument
än som ett litterärt verk. Och det var först
när den i översättning nådde Sverige, som dess
mänskliga och konstnärliga värden blevo
tillbörligt uppskattade. Det är därför knappast
oberättigat att säga, att Sillanpääs rang som
diktare först upptäcktes här i landet.
En samling skisser och berättelser utkom
hösten 1919. Sedan tystnade Sillanpää för tre
år framåt. Han uppgjorde stora planer, ville
bl. a. skriva ett historiskt verk, där rätt skipades
mellan olika krafter, verksamma i daningen av
Finland genom tiderna. Han greps av
Speng-lers »Untergang des Abendlandes» och dess
biologiska grundsyn. Han funderade också på
779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
