- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
780

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Nobelprisen - Nobelpriset i litteratur, av Henning Söderhjelm - Kampen mot skadeinsekter. Den biologiska metoden för deras utrotning, av Ivar Trägårdh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKADEIN SEKTER

att skriva en judisk epopé och fördjupade sig
i studier på detta område. Men ett verk måste
mogna inom honom, innan det fick form, och
mognandet var nyckfullt. Först på vårvintern
1923 framträdde han med ett nytt arbete, den
fina, formellt så vackert avslipade novellen
»Hiltu och Ragnar» (eller »Två människobarn»).
Ekonomiska svårigheter tvingade Sillanpää att
hösten 1924 slå sig ned i Borgå som
tidskriftsredaktör. Till en början gick det utmärkt, han
var belåten, skaffade sig bl. a. Strindbergs
samlade arbeten och fascinerades av
»Sömn-gångarnätter». Men snart blev journalistiken
honom en börda. År 1927 är han igen hemma
i Tavastkyro, romanen »Silja» börjar ta form
inom honom, och den får en stöt framåt, när
han en vinterkväll i radion råkar få in Anders
de Wahl, som läser upp ur Karlfeldts
»Hösthorn». Som student hade Sillanpää läst och
beundrat Karlfeldt, nu tjusades han så starkt
av de mäktiga rytmerna i radion, att han ivrigt
började studera Dalaskalden på nytt och hos
honom bl. a. fann den Jungfru Maria, som ägde
många drag gemensamma med den unga,
oskyldiga Silja, vars bild börjat växa fram i hans
fantasi.

År 1931 var »Nuorena nukkunut» (»Silja»)
äntligen färdig. I denna berättelse med dess
ömma och trevande, tunga men varsamma
grepp som av en faderlig hand har Sillanpää
nått full konstnärlig mognad, och med den
höjde han sig till den stora diktens sfärer. Den
skänkte honom även så småningom
internationell berömmelse. Redan följande år är han
färdig med den lugna, vackra romanen »En mans
väg» med dess utmärkta typer och dess
innerliga naturlyrik, och år 1934 kommer den
märkliga kompositionen »Människor i
sommarnatten», vars första utkast gå många år tillbaka.
Där har Sillanpää i en kort sommarnatts
diffusa ljus velat belysa allt mänskligt väsentligt,
sådant det kan återfinnas under hembygdens
himmel.

Denna hembygd, dess natur och dess
människor, har Sillanpää upplevat så djupt och så
intensivt, att han i sin konst förmått skänka
den allmängiltiga drag, i vilka var och en kan
känna igen någonting av sitt eget. Hans
hållning är meditativ och passiv, hans stil
förefaller att treva och leta sig fram till det väsentliga.
Hans subjektivism kan, i synnerhet i en del
kortare skisser med motiv från hans eget liv,
bli alltför stor, och hans naturdyrkan kan flyta
ut i det obestämda. Men han har som ingen
annan varit tolk för vad man kunde kalla en
biologisk panteism, han har med styrkan av
en uppenbarelse skådat och erfarit människan
som en medveten beståndsdel av en omedveten
allnatur, han har givit det instinktiva och det
vegetativa i mänsklig natur sällsynt starka och
levande uttryck. »Sillanpää skildrar icke», har
en finsk kritiker sagt, »hur naturen ter sig för
människan utan hur den ter sig i människan.
Han betraktar människan genom naturen
medan andra betraktat naturen genom människan.
Andra se naturen från människans synpunkt,
han ser människan från naturens synpunkt.»
Häri ligger väl det egentliga nya element
Sillanpää tillfört litteraturen. Naturen kring hans
barndomshem vid kvarnbäcken, människorna
i och vid detta hem ha uppenbarat för honom
allivets värden. Han har tolkat dem med den
födde konstnärens klarsyn och omskapat dem
till väsentligheter, som angå alla.

Henning Söderhjelm.

KAMPEN MOT
SKADEINSEKTER.

DEN BIOLOGISKA METODEN FÖR
DERAS UTROTNING.

Gemensam för alla levande varelser är
deras oemotståndliga strävan att föröka sig. För
att kunna göra detta behöver varje art för-

780

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0824.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free